Igår var en fin kväll. Först cyklade jag för första gången på en dryg månad och sedan hade vi tacokväll med två fina människor. Tacokvällen finns inte så mycket att säga om än att jag blev väldigt mätt. Som alltid när jag äter tacos. Det är lite synd, för det är ju så gott och så får jag liksom inte plats med så mycket som jag skulle önska.. I synnerhet inte nu när det ligger något annat i magen och tar upp plats också.

Cyklingen kan vi däremot säga något mer om. RPM stod på schemat och Sofie som instruktör. Jag gillar inte RPM (förkoreograferat Les Mills-koncept med, enligt mig, inte särskilt mycket träningstänk i mer än att det ska få upp pulsen ordentlig och "vara kul", vilket i och för sig är en form av tänk..) så mycket eftersom jag dels upplever det som alldeles för hattigt och "ogenomtänkt" samt för att musiken verkligen inte passar mina smaklökar. Men nu var det år och dar sedan jag sist körde och Sofie var (är) en rolig, energispridande och tydlig instruktör så det var faktiskt riktig roligt. Förutom att jag kände mig som en tant där jag satt med mitt höga styre och tjocka mage och meskörde. Men tjocka magen protesterade inte nämnvärt och då får det väl vara värt tantkänslan. Det kan nog bli något mer cykelpass med tjock mage framöver. Och Body balance (Kanske för ovan nämnda Sofie om jag lyckas tajma in det.), det är ett annat Les Mills-koncept som jag, till skillnad mot RPM, älskar!

Det var ett tag sedan jag cyklade nu. Närmare bestämt har jag inte cyklat sedan min sista morgonklass och det var den 13 december. Det har varit massa helger, jag har varit borta och jag har svårt att hitta pass som funkar emd mina jobbtider. Speciellt nu när jag bara orkar träna på morgonen. Jag hade först en liten tanke om att gå upp och cykla idag, men eftersom jag fikade med en kompis till ganska sent igår så insåg jag att jag aldrig skulle komma upp i tid för att sitta på en cykel i stan klockan nollsexfyrtiofem. Så det får vänta ytterligare ett tag. Snart är jag ledig och då kanske det kan bli något.

Jag tycker dock att det är lite klurigt med cyklingen. Jag hör och läser om hur bra cykling fungerar under graviditet och hur vissa till och med cyklar dagen eller dagarna innan förlossnignen, men för mig har det inte fungerat lika bra faktiskt. Redan ganska tidigt, typ i somras, upplevde jag att magen liksom trycks ihop och det känns inte helt bekvämt. Det beror säkert lite på hur man är byggd och hur barnet ligger och sedan kan jag säkert höja styret mycket mer. Jag har självklart höjt det i takt med att magen växt och de sista passen hade jag det så högt att jag tyckte att jag satt som på en tantcykel. Fast när jag kollade mig runt i salen så insåg jag att flera andra, som inte är gravida (vad jag vet iallafall) hade styret i samma höjd och kanske till och med högre än mig, så jag kanske inte har höjt det tillräckligt helt enkelt. Men eftersom jag är van att ha styret riktigt lågt, jag vill ju få till en bra racekänsla, så känns det skitkonstigt att sitta som på en tantcykel. Det känns liksom inte roligt.

Svårt det där. Att stå upp fungerar bättre för då trycks inte magen ihop på samma sätt, men det har jag läst och hört att man ska undvika mot slutet eftersom det kan belasta bäckenet snett. Fast å andra sidan är det mycket "man ska undvika" när det gäller träning och belastning av bäckenet och jag tror faktiskt att mycket av det där måste ställas i relation till hur stark man är, hur man är van att träna i vanliga fall, samt självklart huruvida man har några problem. Jag tror exempelvis inte att kettlebellsträning är något som rekommenderas för gravida (Jag har visserligen inte läst något alls om det, men eftersom belastningen på bäckenet är rätt stor i vissa övningar kan jag tänka mig att det skulle vara så om något fanns att läsa.), men jag tycker att det fungerar bra för mig. Självklart är jag ännu mer lyhörd än vanligt, mycket försiktigare än vanligt och skulle något kännas fel eller konstigt så skulle jag såklart avbryta. Överlag tycker jag att rekommendationerna för vad som är bra att träna eller inte under graviditet är rätt "mesiga" och ger en begränsad bild av vad man faktiskt kan köra. Sedan är det självklart individuellt och alla kan inte göra allt och man bör nog ha rätt stor koll på sin kropp och sig själv för att köra vissa typer av träning.

Ja det här blev snurrigt och långt, men vad jag ville komma till var iallafall att för mig fungerar cykling och mage sämre ihop än för många andra. Därför har jag inte cyklat så mycket mer än mina egna klasser under hösten och därför har jag inte cyklat på ett tag. Jag ska nog testa något pass när jag kommit på plats i Stockholm, men känns det inte bra så får det vara tills jag har en platt (nåja) mage igen.

Luciamorgonen började jag precis som (nästan) varje måndagsmorgon. Tidig uppstigning, liten frukost och sedan iväg för att instruera cykel. Terminen sista och förmodligen också det sista innan bäbisen kommer. Cykla kommer jag säkert göra mer, men instruera känner jag att jag är klar för att ta paus med nu. Jag tycker det är svårt att inte kunna köra på max under de etapper vi ska göra det. Svårt att instruera en känsla som jag inte riktigt kan känna själv. Sista armyklassen blir på onsdag. Där är det lite lättare, för där behöver jag i princip inte göra mer än att visa övningarna och sedan lägga all energi på att peppa och korrigera.

Bild lånad från dinsko.se

Jag kämpar på med förkylningen och glädjer mig åt att jag tillslut lyckades vicka bort morgondagens cykelklass. Det känns varken hälsosamt eller föredömligt att instruera med halsont, hosta och snorig näsa. Även om det såklart är tråkigt att inte få börja veckan med 45min cykling. Jag glädjs också åt mina nya varma stövlar. 499kr, som hittat. I dem kommer jag varken frysa eller halka runt och förhoppningsvis får benen plats ända fram till bäbisankomsten. Ironiskt nog blir det självklart tio plusgrader just när jag shoppat. Men den som väntar på något gott..

Måndagar betyder tidigt uppstigning och morgoncykling. Idag var starten på terminens tredje block, det tredje jobbigaste. Det var dags att känna på mjölksyran lite. Sånt ska ju jag inte syssla med egentligen (iallafall inte under under någon längre tid) men jag kunde bara inte hejda mig. Uppvärmning och sedan tre trappsteg. 6, 4 och 2min. Den där tvåan på max. Vila och så samma sak igen, 6, 4 och 2. Ett gammalt beprövat upplägg. Jag tror min eminenta gäst uppskattade det och jag hoppas även resterande delar av salen gjorde det samma. Utefrukost med ovan nämnda samt ytterligare en rödhårig snabbfoting toppade det hela och resten av dagen gick i ett nafs.

På måndagkvällar brukar jag vara trött, så även ikväll. Te, tidning och ostkaka efter middagen. Förbud mot att göra måsten och tråkiga saker. En måndagkväll precis som en måndagkväll ska vara.

Pust. Men jag ska inte klaga. Mycket av det är nämligen roligt. Det ska göras cykelpass, det ska fixas armyupplägg. Det ska hållas cykelklass och det ska hållas armyklass. Riktigt roligt och alltid lika supervärt all tid när man väl är där. Ibland när jag vaknar på onsdagmorgnar och vet hur lång dagen kommer bli kan jag tycka det känns lite jobbigt, men efter armyklassen sent på kvällen känner jag alltid hur himla mycket det ger mig att få andra att ta i lite mer än de trodde! Det är så himla värt det. Även cyklingen är väldigt värd all tid såklart, men där är det på ett annat sätt. Där glädjs jag mest av allt när jag känner ett flyt i mitt instruerande och när jag ser att mina deltagare förstår vad jag vill förmedla. När de nyfiket frågar fråga på fråga om träning, puls och annat. Och kommer någon därutöver fram och berömer mig för min musik, blir jag lite extra glad!

Det ska även göras springprogram till Karin, jättekul och givande det också. (Och jag är faktiskt klar med första delen!) Det ska planeras inför en framtida flytt och en kommande bäbis. Vad behöver man köpa och vad har vi? Roligt men tankeansträngande. Ytterligare saker som tillkommer på listan är saker runt ledighet, runt lägenhetsuthyrning och annat praktiskt. Inte lika spännande, inte lika givande.


Bild; snodd från nätet

Jag har mycket i huvudet just nu. Då passar det bra att klämma in en timme body balance på kvällskvisten. En stunds fysiskt och mentalt jobb följt av lite avslappning. Magen börjar ta emot i vissa rörelser men i övrigt känner jag mig smidig. Jag pressar mig inte så hårt i krigarna och jag försöker vara lite försiktig i ytterlägen. Dessutom kör jag en egen variant i rygglåten, då jag inte kan ligga på mage längre. Men i övrigt känner jag mig inte det minsta begränsad än sålänge vilket känns bra. Jag hoppas på bra sömn inatt så att jag tar mig upp för en tidig och, som vanligt, kort morgonjogg. På kvällen är det armyklass. En lång dag, men så himla mycket värt det.

Gårdagen avslutade jag med att baka, och äta, kanelbullar tillsammans med ett gäng vänner. Två sorter blev det. Vanliga hederliga kanelbullar och en variant med äppelmos och mandelmassa i. Med hackade valnötter på toppen. Gott var det och fyra stycken stoora lyckades jag klämma ner med ett stort glas mjölk. När jag gått och lagt mig för natten slog det mig att jag inte ätit någon middag. Ojdå. Men fyra stora kanelbullar med ett stor glas mjölk får duga. Innehåller både kolhydrater, protein och fett. Och en och annan vitamin och mineral. Finfin middag någon gång då och då.

Ungefär såhär såg specialbullarna ut. Fast minus glasyren. (Bild; snodd på nätet)

Rosa dygnet är över och insamlingen har slagit rekord med råge. Alla är hjältar. Både de som slitit för att, helt ideellt, anordna eventet och de som varit med som deltagare, handlat i cafét eller på något annat sätt bidragit till insamlingen. Det är sjukt stort av Sara och Stefan att cykla i 24 timmar! Jag hade nog aldrig klarat det är jag rädd. Jag är alldeles för vek. Sara har dessutom haft en egen "liten" insamling och lyckats samlat in någonstans mellan tjugo- och tjugofemtusen kronor (jag har inga exakta siffror just nu). Helt galet!


ROSA instruktörslinne såklart! Bäbisen syns inte så mycket framifrån än.

För egen del gick allt bra, över förväntan till och med. Jag pysslade och pusslade i en halv evighet innan jag fick till klassen och var lite orolig för hur den skulle funka - och tas emot, men det gick riktigt bra! Roligt!

Jag har äntligen lite mera ro i mitt hjärta. Efter en rätt stressig vecka har jag nu en ledig dag. Martin är på plats och snart tänkte jag ta en liten springtur. Jag har även haft lite mer tid att pyssla med höstens första cykelklass som snart är klar. På måndag morgon ska den iallafall vara det. Första blocket för hösten är en distansklass där min tanke är att vi ska ligga relativt stabilt puls- och ansträningningsmässigt. Mellan 70 och 80% av max, i snitt gärna så nära 75% som möjligt. Det är ingen tokjobbig klass och det är heller inte meningen. En lugn och skön start på både dagen, veckan och höstterminen. 4 veckor framöver, sedan är det dags att höja intensiteten ett litet snäpp. Linjärt stegrande intensitet över terminen, fyra olika klassupplägg och en avslutning som stavas mjölksyra lagom till julen.

Musiken för första blocket hittar du här. Minus ihopmixning och sånt. Om man kollar artisterna inser man att jag inte har så stor fantasi för närvarande. Men vad gör det? Musiken är ju grym! Hoppas även mina nhya deltagare gillar den. Ska bli spännande att se vad det är för människor! Ny anläggning, ny dag, ny tid. Roligt! Jag gillar verkligen morgonklasser. Det gäller bara att få deltagarna att äta något innan passen, annars får de det tufft framåt vintern.



Om fem timmar får vi se bäbisen!

Jag blir lätt besatt när det gäller musik. Små slingor, en fin textrad eller helt enkelt en sjukt bra helhet kan få mig att lyssna på samma låt om och om och om igen. Just nu är det den här som är offer för min besatthet:



Det svider dock lite att sångaren var så töntigt dryg under spelningen på Arvikafestivalen i somras, men jag försöker bortse från det. Jag ska försöka klämma in den på passande ställe i terminens första cykelpass tror jag minsan.

Och appropå cykelpass och musik; nu kan man läsa min presentation av mig själv och min Rosa bandet-klass. Inte bara min föresten, en hel hög andra instruktörer har också hunnit med att presentera sig själva. Om fler blir det. Bara ett litet klick bort.

Jag har haft en jättebra helg Stockholm (och det bästa är att jag är tillbaks redan nästa helg!). Jag har hunnit med både lite shopping, lunchande, besök på museum, tjejmilsspring och bio. Det var kanske inte så jätteroligt när klockan ringde vid fem i morse, men efter nästan två timmars sömn på tåget är jag någorlunda pigg. Egentligen börjar höstschemat och därmed min morgoncykelklass denna vecka (idag alltså), men jag hade totalt förträngt det när jag bokade mina tågbiljetter. Likadant nästa vecka. Men sen ska jag äntligen få återuppta mitt cykelinstruerande som jag faktiskt har saknat väldigt mycket under sommaren. Måndagmorgnar passar mig alldeles utmärkt, vilken start på veckan liksom. Den enda nackdelen är att jag ju tvingas åka hem redan på söndagkväll de helger jag är i Stockholm, men det får väl gå. Det är ju inte för alltid det här pendlandet..

Fortsätter på intensiva banan. Hoppa upp ur sängen, in med nyponsoppa, på med kläder, ut och morgonjogga. Långfrukost framför tv´n och så jobb hela långa dagen. Därefter direkt för en kvartalsutbildning i cykel. En föreläsning med temat periodiserad träning. Inget nytt för mig, men repetition är aldrig fel. Även intressant att höra andras åsikter och tankar.

In med lite kvällsmat och så marsch i säng. Klockan ringer tidigt för noll sju ska jag infinna mig utanför Valhallabadet. Något nytt ska testas. Jag befarar att jag kommer halvdö av tristess (vadå förutfattade meningar) så därför har jag fixat sällskap och vi har dessutom mutat oss själva med lyxfrukost på café efteråt. Vad det är? Vattenlöpning såklart.

Jobba lite mera och så kettlebellarmy på kvällen. Får nog se till att planera in övningar som jag själv kan vara lite delaktig i. Vill inte ha en repris på förra veckans tandhackande.

Phu. På onsdag blir det sovmorgon!

Jag är ganska dålig på att "marknadsföra" mig själv. Mest för att jag helt ärligt har väldigt svårt för det. Inte för att jag tycker att jag är dålig på något sätt, utan mest för att jag tycker att det finns tillräckligt mycket hypande och ryggdunkande i branschen. Eller kanske för att jag är dum? Jag vet inte. Jag fattar ju att det är på det viset man tar sig framåt i den här världen. Kunskap och sånt är inte lika viktigt i alla sammanhang. Fast ärligt talat är jag heller inte ute efter någon ära och berömmelse. Jag vill känna att jag är bra på det jag gör men om sedan hela världen vet om det eller inte spelar mindre roll.

Ikväll har jag cyklat för en kollega på mitt gamla gym och återigen slogs jag av hur viktig musiken är för att jag ska kunna prestera. Den här mannen har ofta musik jag gillar, men idag var det något alldeles särskilt bra! Ganska tung synth större delen av passet fick mig att orka trots att benen hade lite träningsvärk sedan gårdagens kettlebellarmy (och då var jag ändå bara instruktör..), att jag fick mjölksyra hur lätt som helst och att jag har gått omkring som en zombie större delen av dagen. Det hade garanterat inte funkat om musiken varit av en sådan art som inte faller mig i smaken. Jag älskar att träna till bra musik! Ja, det var mest det jag ville säga.

Jag håller mig till den nya planen som betyder att jag inte ska springa oftare än varannan dag. Visserligen har det bara gått en vecka, men det känns lovande. Det är skönt att det är svalare, det känns betydligt bättre då. Lätt är det dock inte och jag känner mig ungefär som en snigel med alldles för stort skal. Det har väl dock sina orsaker och jag jobbar på att acceptera känslan.


Med en kettlebell i handen går det ännu mindre lätt :)

Ingen springning idag alltså (jag lufsade ju igår), däremot yoga. Jag gillar att kliva direkt ur sängen, in i mjuka yogakläder och upp på mattan. Magen brukar kurra lite mot slutet, men frukosten smakar extra bra efter 45min av töjande och vridande. Kroppen mår också bra av det och kommer tacka mig framöver. Jag bör nog gå på en riktig yogaklass snart dock, för inspirationen börjar tryta. Jag brukar köra ungefär samma serier solhälsningar med olika krigare inkluderat. Därefter fokuserar jag mest på att försöka töja ut min stela baksida, både ben, rumpa och rygg. Det brukar ta ungefär 45min och känns som ett lagomt pass. Hade jag haft lite mera plats hade jag gärna övat lite mer avancerade saker (som typ huvudstående), men jag inser att jag inte gärna vill ramla in i tv´n så jag låter bli.

Imorgon blir det inte heller något springande, däremot core (har äntligen inskaffat en (rosa) boll och ett gummiband med handtag) och kanske lite cykling om jag hittar ngåot lämpligt pass att boka in mig på. På redag däremot, då ska jag försöka mig på lite fartlek. Nästan så att jag är lite nervös..

Sista dagen innan semestern började jag med att gå upp sjukt tidigt för att äta frukost. Igen. Fast den här gången var det inte för att jag skulle kunna springa, utan för att kunna cykla. Det var längesedan sist då jag inte instruerar några pass under sommaren. Har tänkt cykla för andra i en evighet men det tycks aldrig få plats. Men idag så. Strax innan kvart i sju satt jag redo på cykeln. Fyrtiofem minuter senare konstaterade jag att antingen har mina ben glömt bort hur man cyklar (och/eller blivit svaga) eller så var det något konstigt med min klocka. Trots att jag, under passets tre pulstoppar, tog i som om jag vore jagade av ormar och hade benen fulla med mjölksyra, vägrade pulsen gå över 85% strecket. Trots att jag var rejält flåsig och trots att jag kände hjärtat picka på där inne. Mystiskt. Nog för att jag hade min löpmaxpuls (som jag tror är min absoluta maxpuls) inställd på klockan och nog för att jag ofta har svårt att få upp pulsen som deltagare (som instruktör påverkar pratet mig rätt mycket) tog det här nog prisernas pris. Men, men, en bra start på dagen var det iallafall och caféfrukosten efteråt smakade ljuvligt.

Nu firar jag arton dagars ledighet med en kort kvälljogg. Jag ska lufsa runt så sakta som kroppen kräver i värmen och bara njuta. Ska bara skölja ur hårfärgen ur håret och tänka igenom mina festivaloutfits en gång till och kanske kolla spelschemat. Roliga grejer! Men jag är glad åt att jag har hus att bo i, att bo på festivalcamping är jag alldeles för gammal för.

Jag har faktiskt sprungit lite. Eller lufsat snarare. Efter totalvila både söndag ocg måndag kände jag i tisdags att benen var tillräckligt återhämtade för att klara av att jogga lite. Och det gick, men inte så mycket mer. Det var tungt och segt men jag tror att 4,6km i väldigt långsamt lufstempo gjorde dem gott trots allt. Körde lite coreövningar och lång stretch efteråt och kände mig sjukt nöjd med mig själv. Valde totalvila även igår för att inte skynda för fort fram och råka ut för bakslag. Men så imorse ringde klockan (Efter en natt av konstiga drömmar, bland annat en där jag fick en bäbis.) nollsexnollnoll och jag var, trots att jag var rätt hungrig, jättesugen på att springa. Eller nä, inte springa, men lufsjogga. Och det gjorde jag. Avancerade till 7,2km och frukosten smakade om möjligt ännu bättre än vanligt. (Jag älskar frukost!)


En av få bilder som jag inte ser halvt döende ut på :)

Ikväll efter jobbet ska jag på en liten miniutbildning i cykel som inte slutar förän halv tio. En lång dag har jag framför mig, tur att den startat på bästa sätt. Imorgon blir det åerigen löpvila, men eventuellt lite egen morgonyoga. Om jag inte unnar mig sovmorgon. På kvällen ska det tjejkvällas. Hur bra som helst.

Jag har lite fullt upp just nu, men 2 roliga saker kan jag berätta för dig:

1. Igår blev jag som sagt utvärderad. Man är ju alltid lite smånervös inför sånt och eftersom jag inte instruerat på två veckor var jag rädd att jag skulle känna mig ringrostig. Men passet kändes bättre än på länge trots att många av deltagarna valt solen framför mig! (Men de flesta av mina favoritstammisar var iallfall på plats!) När det sedan var dags för feedbacken var jag redan väldigt glad, men efter denna om möjligt ännu gladare! Självklart finns det alltid saker att bli bättre på, hemskt vore det väl annars, men jag blev så himla glad över att jag fick så mycket positiva ord om saker jag medvetet jobbat mycket med. Roligt att jobb ger resultat! Nu blir detta på gränsen till lite för skrytigt för min smak, men jag kände mig verkligen som en grym instruktör när jag cyklade hem. Och jag är verkligen motiverad att jobba vidare! Synd bara att jag inte kommer instruera så mycket i sommar. Men jag får försöka konservera känslan helt enkelt.

2. Under kvällens pass kände jag mig snabb! Att det i verkligheten kanske inte gick så snabbt och att det blev lite för korta intervaller och färre repetitioner än jag tänkt mig behöver vi ju inte fokusera på. Det viktigaste är att jag trots min slitenhet, trots den kvava och fuktiva värmen och trots att jag glömt ta både allergi och astmamediciner idag kunde känna mig snabb! Korta intervaller. Flåsigt och halv andnöd (just pga avsaknad av astmamedicin), för hårda öppningar i precis varje intervall (med resultatet att jag tappade både fart och teknik mot slutet av varje intervall) och mjölksyrafyllda ben. Men jag kände mig snabb!

Imorn är det äntligen (Det är inte ofta jag känner så, men just nu är det verkligen äntligen.) vilodag och på lördag är det långpass..