Pust. Men jag ska inte klaga. Mycket av det är nämligen roligt. Det ska göras cykelpass, det ska fixas armyupplägg. Det ska hållas cykelklass och det ska hållas armyklass. Riktigt roligt och alltid lika supervärt all tid när man väl är där. Ibland när jag vaknar på onsdagmorgnar och vet hur lång dagen kommer bli kan jag tycka det känns lite jobbigt, men efter armyklassen sent på kvällen känner jag alltid hur himla mycket det ger mig att få andra att ta i lite mer än de trodde! Det är så himla värt det. Även cyklingen är väldigt värd all tid såklart, men där är det på ett annat sätt. Där glädjs jag mest av allt när jag känner ett flyt i mitt instruerande och när jag ser att mina deltagare förstår vad jag vill förmedla. När de nyfiket frågar fråga på fråga om träning, puls och annat. Och kommer någon därutöver fram och berömer mig för min musik, blir jag lite extra glad!

Det ska även göras springprogram till Karin, jättekul och givande det också. (Och jag är faktiskt klar med första delen!) Det ska planeras inför en framtida flytt och en kommande bäbis. Vad behöver man köpa och vad har vi? Roligt men tankeansträngande. Ytterligare saker som tillkommer på listan är saker runt ledighet, runt lägenhetsuthyrning och annat praktiskt. Inte lika spännande, inte lika givande.


Bild; snodd från nätet

Jag har mycket i huvudet just nu. Då passar det bra att klämma in en timme body balance på kvällskvisten. En stunds fysiskt och mentalt jobb följt av lite avslappning. Magen börjar ta emot i vissa rörelser men i övrigt känner jag mig smidig. Jag pressar mig inte så hårt i krigarna och jag försöker vara lite försiktig i ytterlägen. Dessutom kör jag en egen variant i rygglåten, då jag inte kan ligga på mage längre. Men i övrigt känner jag mig inte det minsta begränsad än sålänge vilket känns bra. Jag hoppas på bra sömn inatt så att jag tar mig upp för en tidig och, som vanligt, kort morgonjogg. På kvällen är det armyklass. En lång dag, men så himla mycket värt det.