Så var vi där igen, mjölkstockning. Jag vet inte för vilken gång i ordningen men jag börjar bli van nu. Dock är det bara på ena bröstet denna gång, men det tröstar föga när huvudvärken dunkar och jag ömsom skakar för att jag fryser och ömsom svettas floder. Och jag som hade tänkt träna ett lite intensivare styrkepass idag. Ja, kanske inte jätteintensivt, men intensivt i jämförelse med de väldigt lätta pass jag kört hittills. Men, men imorgon är det förhoppningsvis bättre. Yes, det bestämmer vi.

Sixtens enveckasdag firade jag med såriga bröstvårtor, mjölkstockning och feber (Feber som jag förövrigt inte har haft på minst 20 år!). Härligt. Sixten hade dessutom sin hittills gnälligaste dag just igår och avverkade några skrikmarathon. Det jobbigaste med det är inte själva skriket utan att man inte vet vad det är som är fel. Men har han bara en sådan här dag per vecka ska jag verkligen inte klaga. Annars är han världens snällaste bäbis.

Idag är febern borta och jag hoppas den stannar så. I övrigt är jag grymt fascinerad av kroppens återhämtningsförmåga! För en vecka sedan kände jag mig minst sagt mörbultad och väldigt orörlig. Nu känner jag mig nästan som vanligt. Förutom att brösten värker då. Nästa vecka ska jag nog smyga igång med lite lättare yoga och lätt, lätt, lätt styrketräning med egen kroppsvikt. Det ska bli spännande att se hur det känns. Tidigare på dagen vi åkte in till förlossningen hjälpte jag Martin att styrketräna lite här hemma och visade några olika plankarianter. Det gick finfint även i vecka 40. När vi kom hem från bb kunde jag inte låta bli att testa att göra en pushup och en dynamisk sidoplanka. Det funkade också vilket var en lite häftig känsla. De inre (viktigaste) bålmusklerna verkar alltså vara någorlunda intakata men värre är det nog med de yttre och då speceillt de raka. Även om magen har dragit ihop sig i en fascinerande snabb takt känns det som att det mest finns en deg där musklerna ska sitta. Mysigt men inte så funktionellt. Jag gissar dock på att det kommer gå snabbt att få tillbaka styrkan igen så ingen stress här inte. Var sak har sin tid.

Idag har jag inte gjort många knop. En promenad till Ica och tillbaks är allt jag orkat med. Fast jag känner mig inte så förkyld längre, konstigt nog. Inatt när jag vaknade hade jag jätteont i halsen, men när jag vaknade, efter nästan tolv timmars sömn, var det onda helt plötsligt borta. Mystigt. Vi får se hur det känns imorn. Om det känns bra ska jag nog testa lite spring på lördag.

Imorgon är det också ny vecka, vecka 35. Så här ser magen ut i vecka 34:as sista dag:


Jag tycker den är rätt liten ändå..


Fast den börjar bli bredare..

Efter att ha inventerat till sen kväll i söndags fanns det inte en chans att jag ens skulle ha någon ambition att komma upp och träna i måndags. Natten till igår sov jag dåligt och orkade inte heller upp. Idag skulle vara tredje gången gillt och jag var verkligen jättesugen på att testa att springa igen. Massa nykommen snö och inte så kallt. Vad händer då? Jo, då vaknar jag med ont i halsen, igensnorad näsa och en känsla av begynnande förkylning. Skit. Tur att jag har någon som kan tycka lite synd om mig vid min sida.

Det var en långdragen förkylning det här. Idag är det en vecka sedan jag kände de första irriterande symtomen och så många sjukdagar i rad har jag nog aldrig haft. Jag brukar alltid klara mig med två-tre, max fyra dagar och sen vara redo att leva som vanligt igen. Men inte nu. Misstänker att det har något med bäbisen i magen att göra.

Idag vaknade jag iallafall helt utan halsont, alltid något. Hostar gör jag dock lite fortfarande och näsan producerar snor i en fascinerande takt. Men inget halsont som sagt så armyinstruerande får det bli ikväll ändå. Inte lätt att bli av med den klassen med kort varsel, då det finns så få armyinstruktörer. Och det fina är att under en armyklass kan jag, om jag planerar rätt, komma undan med endast någon enstaka pushup, någon sekunds planka och något litet upphopp här och där. Resten av energin kan jag lägga på att få deltagarna trötta och glada. Fint.

Imorgon är jag förhoppningsvis tillräckligt frisk för att träna lite själv. Yoga känns som en bra start, speciellt om jag kör den hemma och kan välja själv vad och hur länge jag kör. Kanske, kanske kan jag springa på fredag. Jag håller tummarna.

Bild lånad från dinsko.se

Jag kämpar på med förkylningen och glädjer mig åt att jag tillslut lyckades vicka bort morgondagens cykelklass. Det känns varken hälsosamt eller föredömligt att instruera med halsont, hosta och snorig näsa. Även om det såklart är tråkigt att inte få börja veckan med 45min cykling. Jag glädjs också åt mina nya varma stövlar. 499kr, som hittat. I dem kommer jag varken frysa eller halka runt och förhoppningsvis får benen plats ända fram till bäbisankomsten. Ironiskt nog blir det självklart tio plusgrader just när jag shoppat. Men den som väntar på något gott..

Förkylningen har tilltagit och förutom halsont och hosta är jag även extremt snorig. Jag tröstar mig med att ha en av mina bästa vänner på besök under hela helgen. Och att det faktiskt var ganska dåligt väder igår morse. Men detta var vad jag missade -> klickklick!


En bortglömd fin låt om en lång kall vinter.

Lördagen ska vi spendera på stan och med andra vänner. Jag ska gå på vintersko/stöveljakt. Det var ju det där med shoppningförbud bara.. Men det börjar bli kallt och blött med rosa converse nu. Hur fina de än är. Har hört ryktas att det ska bli en lång kall vinter och jag ska ju faktiskt flytta norröver om två månader.

Jag hade tänkt ut rubriken så bra. "Med löpskolning välkomnar vi vecka 27". Eller något ditåt iallafall. Men redan igår, nej, redan i onsdags eftermiddag, började jag ana oråd. Halsen kändes konstig. Inte ond, men konstig. Igår var jag tröttare än vad som bör vara tillåtet att vara när man är vaken. Ju längre dagen fortskred desto mer kom halsontet smygande. Hostade då och då. Huvudvärken var med mig sedan lunchtid ungefär. Jag kröp ner i sängen redan vid halv tio och somnade strax efter tio. Vaknade vid femtiden för att kissa. Kände mig allt än annat än helt frisk och började fundera på hur jag skulle kunna bli det på några timmar.

När klockan ringde för uppstigning kravlade jag mig upp och packade väskan. Satte på mig springkläder och gjorde frukost. Halsen gjorde ont, den gör ont. Hostan tilltar. Nej, hur gärna jag än vill köra ett pass löpskolning tillsammans med kollegorna så kan jag inte. Om jag bara haft mig själv att ta hänsyn till hade jag kanske varit dum nog att chansa. Men nu, nej jag kan bara inte. Skit också. I fler veckors tid har jag sett fram mot den här morgonen och hoppats på att magen fortfarande ska tillåta mig att springa. För varje dag som gått, eller åtminstone för varje pass jag kunnat springa, har hoppet stigit. Och så slutar det såhär. Med halsont och hosta.

Visst, det kommer fler chanser. Kanske inte på den här sidan bäbisen, men senare. Och jag kan ju köra ett pass själv så fort jag blir frisk. Men är det lika roligt? Är det lika inspirerande? Nej, just det.

Det där regnet igår var nog inte så bra. Idag har jag frusit, snorat och känt mig allmänt eländig. Inte sjuk på riktigt men lite halvkrasslig sådär. Så jag kurerar mig bäst jag kan. Imorn är jag passande nog ledig så jag ska försöka att sova en hel del. Det kan behövas för på lördag väntar en intensiv dag. Jobb, fem timmars bussåkande och så direkt till en 30års fest. Jag kanske borde utlysa en gissningstävling angående hur länge jag orkar hålla mig vaken..

Nu blir det iallafall honungste och något annat mumsigt. Måste bara fundera ut vad.

Och så en stilla undran; varför försöker den där nya "gåtmannen" i Fångarna på fortet vara som den gamla? Det lyckas inte särskilt bra..

Jag sitter på tåget på väg till kärlek, skärgård och långspring. Det är svalt och skönt, men som vanligt hamnar jag alltid på en plats där jag åker baklänges och det gillar inte min kropp. Speciellt inte på x2000. Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om mål och framtid, men jag måste nog försöka sova så jag kanske slipper vara åksjuk. Får författa en annan dag helt enkelt. Ha en skön helg sötnosar!

Så mycket för den planen.. Vaknade med halsont imorse. Inte jättemycket, men tillräckligt för att jag måste ställa in dagens träning. Skit. Jaja, benen jublar visserligen och med tankte på hur regnet vräker ner så valde ju halsen rätt dag iallafall. Hoppas hoppas att den är bra imorn, för jag vill ju cykla med mina fantastiska deltagare!

Konstig förkylning det här föresten. Förra veckan var jag ju jättesnorig men hade inget halsont. Nu har jag halsont men nästan inget snor. Mystiskt. Ska försöka orka trotsa regnet och ta mig till ica för att köpa lite saker att kurera mig med. Typ glass, lyxjuice och exotiska frukter. Sen ska jag jobba kväll och när det är slut kommer Martin som är på oväntat besök med jobbet. Eftersom jag åker till Stockholm på torsdag och stananr till måndag får vi nästan en hel vecka tillsammans!

Bästa kommentaren fick jag föresten igår efter armypasset! En man som brukar köra army regelbundet på just denna anläggning sa att mina pass var mycket jobbigare än killarnas. Yes! Detta kommer jag leva på länge :)

Förkylningen satte en halv klo i mig, men som tur är inte mer än att jag blev lite snorigare än vanligt och hade lite av den där känslan av att man befinner sig i en burk. Men inget som helst halsont (Och ingen feber, men det kan jag ju heller inte minnas att jag någonsin haft i mitt liv så det hade jag ju ändå inte förväntat mig.) vilket ju faktiskt betyder att jag kan tuffa på enligt plan sålänge inget blir sämre. Idag är jag nästan helt osnorig (Tack för turen att väldigt sällan råka ut för långa förkylningar!), men planen säger vila och då blir det såklart vila. Igår sa planen kort jogg plus mitt cykelpass och då blev det såklart så. Visserligen tvekade jag in i det sista om jag verkligen skulle springa, men bestämde mig för att testa och ta det ännu lugnare än tänkt. Men den är mystisk min kropp. Höll noga koll på pulsen som till min stora förvåning höll sin runt 70%, och stora delar av passet till och med under, trots att tempot låg ner mot 5:30 (vilket mer är spring än jogg för mig) bitvis. Konstigt. Benen kändes också lättare än på länge och jag stördes endast lite av träningsvärken i mage och bröst.

I tisdags var det sol, idag är det regn. (Varför ser jag så sned ut?)

Nöjd och pigg åt jag en jättestor och lyxig fruktsallad till efterrätt och laddade om för min cykelklass några timmar senare. Tog det medvetet lugnare än vanligt men kroppen kändes även där jättefräsch. Konstigt. Är det tvärtomleken eller?

Idag är jag som sagt nästan helt som vanligt, men istället har jag en jävulsk tränningsvärk i magen (jag hatar träningsvärk och extra mycket hatar jag träningsvärk i magen!) som stör mitt sinne. Något annat som stör mitt sinne är att även nästa torsdags tåg till Stockholm är inställt! Hallå! Hur länge ska tågen ställas in?! Nu är det ju fritt fram att boka om, men jag blir ändå irriterad. Hoppas verkligen att det går ett annat tåg ungefär samma tid, jag vill inte bli bestulen på värdefull stockholmstid!

Resten av dagen och resten av helgen är det jobb som gäller. Många långa timmar bland mina gamlingar. Fast lite spring, lite balance och lite vänner hinner jag få in också. Långt långpass imorn. Hoppas verkligen vädret är bättre än idag, för idag regnar det för första gången på väldigt länge. Kanske för första gången på flera månader. Har det någonsin hänt förr i Göteborg? Nåja, jag kanske inte ska klaga alltförmycket.

PS: Precis innan jag vaknade drömde jag att jag sprang ett 10km lopp. Jag minns tyvärr inget mer än upploppet där jag av någon anledning trodde att mållinjen var tidigare än vad den egentligen var. Jag stannade till men insåg mitt misstag och sprang över den riktiga. Precis då ringde klockan. Undrar vad det betyder?

Jag har en oroväckande känsla i halsen. Inte riktigt ont, men liksom en försmak. Precis så som mina (oftast väldigt korta (tack för det!)) förkylningar brukar börja. Hur ska det NU gå med semelgrejen?? Nog för att min huskur mot förkylningar inte innefattar semlor (utan honungste, glass, godis, färskpressad juice och marinerade vitlöksklyftor) men det hade ju verkligen varit ett optimalt tillfälle att äta årets första. Jaja, får köpa på mig allt det andra (plus extra godis som kompensation) hem efter dagens instruerande. Egentligen kanske jag borde vicka bort passet, men jag känner att det är i senaste laget. Det är ju sista veckan med distanspasset och där ligger jag ju bara på en behaglig ansträngning och jag kan ju faktiskt ta det extra lugnt. Så får det bli. Extra lugn cykling och därefter huskuren.

Måste föresten berätta om dagens lunch! Hade en date med min kompis Niklas på Ica Fokus restaurang (Ica Fokus är en mellanstor ica butik i gbg med lite exklusivare grejer som mycket hembakat bröd, mycket delikatesser etc.) där jag aldrig ätit innan. Shit så mycket mat! Jag kommer definitivt äta där fler gånger. För 75kr fick man en jätteportion dagens (fyra alternativ varav ett vego), en jättestor och varierad salladsbuffé, nybakat bröd av olika slag, ostar, fruktter och kaffe. Jag åt så mycket att jag fortfarande, nästan fyra timmer senare, är mätt! (Och det hör inte till vanligheterna när det gäller mig, jag äter jämt!) Jag fotade med mobilen men kom på att jag ju glömt öveföringssladden i Stockholm så tyvärr blir det ingen bild på underverket.

Nu ska jag försöka få ner lite mellanmål :)

Halsen känns ungefär som normalt idag så om de inte blir värre igen under dagen blir det nog spring enligt plan i eftermiddag. Fast först måste jag jobba lite. Dock bara fram till två, vilket känns otroligt skönt. Jag har faktiskt ett sällskap här hemma att ta hand om.

Appropå sällskap är det lyxigt att få maten serverad när man kommer hem. Så vill jag alltid ha det.

Redan igår kände jag de första små tendenserna. Inatt vaknade jag med djävulskt halsont och konstaterade att någon morgonjogg inte vara att tänka på. Två timmars sovmorgon blev det istället och nu gör det inte riktigt lika ont. Men vilodag blir det såklart ändå, så idag dricker jag honungste hela dagen (förutom att handla mat, stressa lite och jobba till sen kväll då.)

Inte någon snö idag heller, men det har åtminstone slutat regna. Det är inte särskilt ofta jag ogillar Göteborg, men när man sett hur fin vintern kan vara och kommer tillbaks till detta elände vill jag flytta på stört.

Hoppas ni får en bra och vit dag!