Så var det visst fredag igen och Sixten kan bocka av ytterligare en vecka (han fyller 5 veckor idag) i sitt nya liv utanför magen. Han har också ätit upp sig en massa och väger nu hela 4700g drygt. Snart kan man använda honom som vikt när man tränar :)

Det blev en långpromenad igår också. Fast med lunchstopp och lite shopping mitt i. Hela lilla familjen. Om en vecka får jag och Sixten klara oss på egen hand. Det ska bli spännande att se hur det ska gå. Båda två måste nog lära oss att vi inte kan vara klistrade ihop precis hela tiden. Det blir svårt att få något gjort då. Tänt att fyra veckor kan gå så snabbt! På fredag fyller Sixten 3 veckor och nästa fredag både 4 veckor och en månad (eftersom februari är så kort). Det har i vilket fall varit väldigt skönt att ha Martin hemma en hel månad så att vi alla har fått gott om tid på oss att ställa om oss i vår nya tillvaro.


Sixten sitter (ligger) i babysittern och tränar. Snart är det nog dags att köpa babygym!

Både sixtens mage och mina bröst mår lite bättre nu. Dessutom är mamma här på besök några dagar, så vilken dag som helst är det dags för det där första lättlätta styrkepasset. Det ska bli lite spännande faktiskt. Fast jag tror att största utmaningen kommer att vara att tygla mig själv och verkligen köra supersuperlätt. Och kortkort. För jag känner mig ju ungefär som vanligt. Rapport lär komma.

Sixtens enveckasdag firade jag med såriga bröstvårtor, mjölkstockning och feber (Feber som jag förövrigt inte har haft på minst 20 år!). Härligt. Sixten hade dessutom sin hittills gnälligaste dag just igår och avverkade några skrikmarathon. Det jobbigaste med det är inte själva skriket utan att man inte vet vad det är som är fel. Men har han bara en sådan här dag per vecka ska jag verkligen inte klaga. Annars är han världens snällaste bäbis.

Idag är febern borta och jag hoppas den stannar så. I övrigt är jag grymt fascinerad av kroppens återhämtningsförmåga! För en vecka sedan kände jag mig minst sagt mörbultad och väldigt orörlig. Nu känner jag mig nästan som vanligt. Förutom att brösten värker då. Nästa vecka ska jag nog smyga igång med lite lättare yoga och lätt, lätt, lätt styrketräning med egen kroppsvikt. Det ska bli spännande att se hur det känns. Tidigare på dagen vi åkte in till förlossningen hjälpte jag Martin att styrketräna lite här hemma och visade några olika plankarianter. Det gick finfint även i vecka 40. När vi kom hem från bb kunde jag inte låta bli att testa att göra en pushup och en dynamisk sidoplanka. Det funkade också vilket var en lite häftig känsla. De inre (viktigaste) bålmusklerna verkar alltså vara någorlunda intakata men värre är det nog med de yttre och då speceillt de raka. Även om magen har dragit ihop sig i en fascinerande snabb takt känns det som att det mest finns en deg där musklerna ska sitta. Mysigt men inte så funktionellt. Jag gissar dock på att det kommer gå snabbt att få tillbaka styrkan igen så ingen stress här inte. Var sak har sin tid.

Tio dagar kvar till den 17:e och jag kommer på mig själv med att verkligen överlyssna efter signaler på att något känns annorlunda. Lite svag mensvärksliknande känsla och jag blir genast på min vakt. Lite hårdare mage (livmoder alltså, inte matrester) och jag börjar hoppas på direkten. Men nä, än sålänge händer inte särskilt mycket måste jag säga.

Funderar istället över om det blir någon form av träning idag och hur jag ska kunna klä min bäbis någorlunda könsneutralt. Det verkar svårt måste jag säga. Polarn och pyret verkar vara lite bättre och har mycket fint, men är tyvärr lite för dyra för en komplett garderob.

Något jag dock vet ska ske idag är ett sconesbak och ett kusinbesök. Och en sömnstund. Det är bäst att passa på har jag hört.

Jag tänker inte blogga om nikeblasten, det görs det tillräckligt ändå. Men jag har iallafall varit där en sväng. Helt slut blev jag trots att jag inte tränade en endaste minut. Dock fick jag inspiration till lite nya yogaflöden, så om det hjälper med en stunds sömn ska jag nog yoga lite för mig själv lite senare idag. Om inte träningsvärken blir värre. Jag gymmade nämligen igår och körde några övningar jag inte kört på ett tag. Det betyder träningsvärk för min kropp. Den får träningsvärk av det mesta faktiskt. Ganska underligt eftersom den trots allt är ganska stark. Förutom när det gäller trappgående då. För tillfället fylls hela kroppen av mjölksyra och andingen blir allt annat än normal bara av en liten, liten trapp. Tänk att alltid känna så! Jag ska aldrig, aldrig sluta träna, det är ett som är säkert!

Gårdagen var fullspäckad med jobb, jul på liseberg-besök och sedan middag och spelkväll i förorten. Jag kom hem ganska sent, läste det sista i en av mina förlossningsböcker (kontrollmänniskor som jag måste förbereda sig för sådana stora saker) och somnade ännu senare. Därför hade jag tänkt sova ut och vakna sisådär vid elvasnåret. Men kroppen ville annorlunda. Strax innan åtta vaknade jag med huvudet fullt av idéer (nåja, några iallafall) och en bäbisen som tränar (eller vad den nu gör) i magen. Jag försökte verkligen att somna om, men det gick inte. Istället gick jag upp, värmde tomtegröt (smart drag att koka en jättegryta och ha ett lager i kylen!) och började ta tag i de där idéerna.

Nu är gröten uppäten, andra ljuset i adventsljusstaken har snart brunnit tillräckligt mycket för att det ska se jämnt och fint ut och jag funderar på vad jag ska göra resten av dagen. Några måsten ska avprickas, men i övrigt finns inte så mycket planerat. Någon form av träning ska jag nog ge mig på, men frågan är vad? Antingen får det bli en match mot snöblåsten eller så får det bli något inomhus. Hade det varit sol hade valet varit lätt, då hade jag givit mig ut i snön på en gång, men just nu ser det inte så inbjudande ut - den vita världen till trots. Små vassa snöflingor som blåser rakt i ansiktet kan jag mer än gärna stå ut med när jag "måste" (läs har mål att sträva mot), men nu när jag kan välja och vraka precis hur jag vill blir det svårare.

Äh, jag kryper ner i sängen med en tidning en stund och funderar lite på hur jag ska lägga upp min söndag. Vad gör du?

Jag åker buss hem efter en jättefin helg. Ute är det kolmörkt och regnigt, men i hjärtat är det varmt och soligt. Denna gång är väntan bara dryga fem dygn, det kommer gå så snabbt att jag knappt hinner tänka. Saknar gör jag dock redan men det gör jag ju å andra sidan större delen av min vakna tid. I mindre än två månader till, sedan behöver jag inte sakna mer.

Jag känner mig lite som en ko. Slö men mjuk och mysig. (bild, snodd från internätet)

Jag tror jag har hittat några nya kompisar. Kettlebells heter de, och de är himla bra faktiskt. Olika tunga men lika bra för det.

Fina. Bild; snodd från nätet

Innan jag och Madde drog igång vår Kettlebellarmy som vi kört under sensommaren/början av hösten hade jag nog inte använt mig av kettlebells mer än max 3 gånger. Jag var inte skeptisk, men heller inte helt övertygad om dess förträfflighet. Men nu minsan! Jag tror jag är lite kär nästan. Kanske så kär att jag kan tänka mig att investera i ett par stycken såsmåningom. Kan vara fint att använda när bäbisen sover i vår. När det fortfarande är kallt kan jag använda dem inne och när det blir varmt kan jag ta med mig ut. Jag jag tror faktiskt att jag ska investera såsmåningom. Lite army, lite kettlebells, lite yoga, lite cykling och massa spring. Så tänker jag komma tillbaks och fortsätta på vägen mot mitt bästa springjag!

Ungefär lika varmt. Utomhus då, inomhus nu.

Ikväll efter jobbet sprang (joggade) jag 20min på bandet innan jag umgicks med två ryska järnklot i 40min. Konstant puls och jobbande muskler. Funktionellt och fint, just the way I like it. Bäbisen sov tror jag. Morgonyoga imorn blir nog en bra fortsättning.

Tänk om man kunde få en dag då man bara fick sova hela dagen. Sova och äta. En sådan dag hade suttit fint just nu. Det skulle vara skönt att få slippa jäspa konstant, vara så trött att man nästan sluddrar när man pratar och att gå runt med ögon så trötta att de tåras.


En annan gång när jag var väldigt trött :) 1500m över havet i juli.

Sen borde jag skärpa mig och sluta planera så mycket. Inse att jag inte kan ha en plan som innehåller nästan lika mycket träning (om än mindre löpning) som vanligt. Det går ju inte, det är bara att inse. Det är dumt och slitsamt att bli arg på sig själv för att tröttheten ofta vinner över viljan att springa/cykla/yoga/styrketräna. Det tar ytterligare en bit av den dyrbara energin. Dumt. Skärp dig. Det som blir av är bra, det som inte blir av blir helt enkelt inte av. Ingen idé att hetsa upp sig över det. Var sak har sin tid.

Jag sitter och väntar på att molnen ska skingra sig och solen komma fram. För idag ska jag åka ut i skärgården med några vänner. Igår bakade jag pizza och muffins så nu är det som sagt bara solen som fattas. Ja och så lite springande då.

Jag är lite som Sickan och har alltid en plan. Det är oftast ganska bra, speciellt för en ordningsmänniska som jag. Jag planerar mycket i livet, men framförallt planerar jag min träning. Om tre veckor bär det av mot nya mål och utmaningar. Hur vägen dit kommer se ut vet jag redan på ett ungefär. Inte till punkt och pricka såklart, men jag vet vad jag vill och vad jag behöver.

Men innan om tre veckor finns just tre veckor. Den första är denna och här hittar man självklart mestadels återhämtningsträning. Men söndagens armypass tänker jag för allt i världen inte missa. Det näst sista på ett tag verkar det som. Buhu. Måste fixa fram en ny plan där.. Under nästa vecka fortsätter jag med att träna lite vad jag känner för, men ett kortare långpass måste jag se till att få in för att inte tappa detta helt. Då blir det jobbigare att komma tillbaks sedan. För den tredje veckan består nämligen av min årliga totalvilovecka. Inte ett enda springsteg får tas. Inte ett endaste pedalvarv (Förutom cyklingen till jobbet då, men det räknar jag inte som träning.) får trampas och inte en endaste pushup får göras. Inte ens yoga får jag. Jag ska VILA. Och fira midsommar på östkusten. Fint.

Men sen blir det andra bullar minsan. Rivstart mot nya mål och utmaningar. Jag längtar redan.

♥ Först ska jag på en jobbintervju (inte för ett "riktigt" jobb men väl för ett jobb för ett par månader framåt, så håll alla tummar ni har!) i eftermiddag tänkte jag träna lite army och ikväll kommer Martin med tåget från Stockholm.

♥ Imorn ska jag vicka på en cykelklass och sedan kommer resten av dagen gå i vänners och kärlekens tecken.

♥ På söndag springs det långpass tillsammans med en blandning av härliga människor.

♥ All övrig tid ska jag njuta.

Vad gör du?

När jag satt på en av bussarna hem från cyklingen (jag måste först åka buss eller spårvagn och sedan byta till buss för att ta mig till mitt gymmet jag har min fasta klass på) började jag fundera på hur otroligt mycket tid jag egentligen lägger på träningen utöver själva träningen!

Först och främst all stretch. På funbeat kan man se att jag tränade 26482 minuter under 2009. Men då är endast några få specifika och rena stretchpass medräknade. Dessa kan lätt räknas på en hand, dels då kraven jag har för att få regga dessa pass är att de ska vara minst 20 minuter och dels då jag började regga dessa pass först i sensomras. Kör jag exempelvis ett cykel- army- eller corepass räknar jag inte med de 5-10min stretch som ingår. Varför inte? Jo dels för att jag ju inte gör det på löppassen och dels för att stretch faktiskt inte är cykling/army/styrka etc och jag är en petig, pedant och strikt typ :) Eftersom jag ibland slarvar och bara snabbstretchar efter egna styrkepass och löppass (och ibland "råkar" glömma och inte gör det alls (ja jag skäms)) så kan vi för enkelhetens skull säga att det är i genomsnitt 5min per pass som inte är medräknade i totaltiden. Det blir ett antal minuter på ett år.

Sen har vi som sagt all transporttid. Tid det tar att gå till och från gym, bussar och spårvagnar. Meningslös tid. Lägg där till all tid jag lägger på att planera, drömma, tänka, prata och läsa träning! Sjukt mycket tid!

Men det är ju såklart självvalt (förutom det där med transporterandet på sega kollektivtrafiksfordon då. Jag kanske borde skaffa en bra löpryggsäck och bli en snorkkare? Fast problemet är att jag då är rädd att inte klara av lika mycket kvalitetsträning. Hm.. Jag får fundera en stund till.) och jag vill ju till viss del (ja det finns faktiskt annat som är viktigt för mig också) leva träning. Men själva träningen tar ju faktiskt typ bara halva "träningstiden". Men det talar vi tyst om så att inte några eventuella träningsmotståndare (av den sort som anser/tror att de inte har tid att träna) får nys om det :)

Halsen kändes föresten bättre efter passet (mystiskt) och efter massa honungste, vitlök och Ben & Jerrys (inte samtidigt) känns det nästan ingenting. Vi får väl se hur det utvecklas det här. Ibland tror att jag min kropp är lite konstigare än alla andras :)

Passet gick ok men inte mer. Kändes som att jag sa samma saker hela tiden och virrade in mig i massa komplicerade termer och sånt istället för att förklara mitt tänkta terminsupplägg, fördelen med pulsträning etc på ett enkelt sätt. Och det är skitsvårt att instruera denna typ av pass! Men jag har ju två gånger till på mig som tur är. Och ett par stycken kom iallafall fram och frågade saker och tyckte det var bra så några deltagare får jag nog nästa vecka också :)

Nu ska jag packa för imorn åker jag till Stockholm igen! Lite kombinerat träningsläger (nej nu överdrev jag lite) och myshelg. Fast först ska jag jobba och på eftermiddan ska jag på en genomgång av activio-systemet. Men strax innan midnatt är jag framme i storstan. Härligt! Jag har ju kommit att gilla den där staden mer och mer..

Ha en bra torsdag!