Det tränas inte så värst mycket just nu. Eller rättare sagt; det tränas minimalt. Jag sprang förvisso lite igår, men det passet var så tungt att jag började fundera över om det verkligen var på riktigt förra lördagen? Inget man vill komma ihåg, så jag glömmer, vilar lite mera och hoppas på bättre tur nästa gång. Det betyder desvärre att även älskade utearmyn idag fått strykas från schemat och det känns inte bra i lilla hjärtat.

Tur då att jag har massa annat att sysselsätta mig med. Jag har exempelvis köpte ett par skitsnygga träskor (se bild), ett rosa springlinne (Ja det där som jag vet både en och två (blogg)kändisar som har.) och ätit massa god utemat. Dessutom har jag varit på Liseberg och återigen insett hur pinsamt feg jag är. Det hemskaste jag kan tvinga upp mig själv i utan att få panik är Lisebergsbanan och Flumride (Men den sista avstod jag ändå, för jag höll på att frysa sönder. Bara ben kan man tydligen inte ha en svensk sommardag.), men då är jag ändå lite lätt skärrad och det är med skräckblandad förtjusning jag sätter mig i vagnen/stocken.

Spela på chokladhjul gillar jag däremot bättre, men tyvärr verkar de inte gilla mig lika mycket? Jag tycker var och varannan människa går runt med en sådan där megastor chokladkaka så det går ju bevisligen att vinna. Men inte för mig vad det verkar. Fast när det väntas stekt halloumi med egengjord potatissallad (färskpotatis, rädisor, paprika, soltorkad tomat, fetaost, babyspenat och vinägrette) gör det inte så mycket. Det är ju minst lika gott. Kanske till och med godare.