Det var en hel evighet sist, men idag hittade jag äntligen ett pass som gick att klämma in i min (förvisso inte alldeles överbelamrade) vardag. Body Balance. Underbart. Hur jag kunnat vara utan detta så länge är en gåta och nu ville jag aldrig att passet skulle ta slut. Eller jo, pilatesdelen där jag ju såklart får imporvisera ihop lite eget, kunde gärna få ta slut, men det tycker jag visserligen ganska ofta i vanliga fall också. Jag tycker inte att den har en lika självklar del i klassen som allt det andra.

Som väntat blev jag dödstrött av att, förutom själva träningen, åka över halva stan och tillbaka så lite middagsvila får jag nog ta nu. Jag sover oftast helt ok på nätterna men inatt var jag vaken mycket och drömde konstigt. Så idag känns det bra att kunna bestämma helt själv över varenda timme.

Om man inte har tröttnat totalt på att läsa om The Nike Blast så kan man klicka här och läsa mitt livs första artikel. Själv ska jag som sagt sova lite.

Den här bilden från i söndags hittade jag hos Marie. Jag fuskar!!
Jag var för tung/svag för att orka utföra övningen som man skulle :)

I två dagar har jag försök ta mig upp i tid för att hinna springa en snutt innan dagens förpliktelser kallar. I två dagar har jag skyllt på den dåliga sömnen och på att alla (ok, jag har bara en) mina varma springtröjor är för korta/trånga och att jag kommer frysa i tio minusgrader och således ställt om klockan. Imorn är det tredje gången gillt. Då ska jag trotsa trånga kläder och eventuell dålig nattsömn. Imorn är jag nämligen ledig och kan vila senare på dagen om så behövs.

Men tror inte att jag ligger på latsidan bara för att det inte springs. Nä, igår var det body balance som var i fokus och idag är det armyinstruerande. Deltagarna ska få köra tester, omgång två. Hur mycket starkare har de blivit måntro? Mycket starkare tror jag.

Jag anser mig vara ganska smidig. Kanske inte i jämförelse med riktiga yogisar, men för att vara löpare är jag nog rätt så rörlig. Eftersom nivåerna av hormonet relaxin är extra höga när man är gravid är jag just nu extra rörlig. Det är roligt. Det gäller dock att inte förivras, töja för mycket och skada sig så jag försöker sansa mig. Det är emellertid väldigt roligt när saker liksom bli extra bra och idag hade jag förutom min extra rörlighet även en bra balansdag. Jag har nog aldrig fått till så höga och snygga dansare som under kvällens body balance. Tjockisdansare. Hihi.

Efter en trött trött dag på jobbet var det lagom till kvällen dags att bli pigg igen. Jag misstänker att bäbisen lägger beslag på mitt järn och att förråden minskar vecka för vecka trots tabletter och nogranhet i övrigt. Inte så oväntat dock och det är väl bara att kämpa på.

Men i vilket fall så hade jag bestämt mig för att köra body balance. I vanliga fall har jag lite svårt att koncentrera mig och hitta lugnet i den aktuella salen eftersom den är väldigt trång vid full klass, samt då jag tycker det är alldeles för stimmigt och stojjigt innan start. Jag vill redan när jag går in i salen känna att det är en yoga/balanceklass jag kommit till och inte mötas av stress för att få en bra plats och massa prat och skratt. Kanske är jag stel och tråkig, men jag behöver lugn för att hitta mitt lugn.

Men hur som helst. Idag lyckades jag hitta det där lugnet. Och jag lyckades även få till mitt bästa bodybalancepass på evigheter. Kanske till och med ett av mina bästa någonsin och detta trots att (eller kanske just på grund av att?) jag har en tjock mage och många extrakilon på kroppen. Jag var både starkare ochs midigare än jag känt mig på länge. Jag lyckades kliva in i min lilla bubbla där kroppen liksom bara vet exakt vad den ska göra i nästa steg och där varje position bara komemr av sig själv. Där allt liksom bara fungerar perfekt. Åh, jag vill ha mera sådana pass!

En timme body balance fick avsluta en bra helg. Den började med att jag snoozade istället för att sätta mig på yogamattan, fortsatte sedan med en hektiskt dag på jobbet följt av lite vila och utemiddag med mamma. Sedan sov vi i tio timmar innan vi gav oss ut på drygt 6km solig och kall springning. En stor frukost på det och vi var redo att ge oss ut på lite barnvagnskoll. Jag tror jag har bestämt mig för vilken vagn jag vill ha. Om inte Martin har några andra önskemål så blir det nog en sportig, trehjulad sak som är smidig både i stadsmiljö och i lite mera terräng och som kan användas på tre olika sätt.

Några färsfyllda paprikahalvor med kamuvete och foccacia senare tog mamma tåget mot värmland och jag vagnen mot en timme body balance. Så var helgen nästan slut, men en stor kopp te och något gott att äta hinner jag såklart med. Imorgon är det bara elva dagar tills jag får pussas.

Det fortsätter att hända bra grejer på jobbfronten. Idag har jag jobbat min tionde sista dag bland mina gamlingar. Från och med den elfte maj kommer jag jobba heltid på löplabbet! Det känns såklart jättekul! Även om det inte är mina drömmars drömjobb så ligger det iallafall både närmare detta och i linje med en av sakerna jag älskar mest av allt. Löpning. Lägg därtill att jag kommer få vistas i en mycket motiverande miljö, slipper oroa mig för hur många timmar jag skrapat ihop, kommer få betald semester och ett fast (om min provanställning faller väl ut) jobb för första gången i mitt liv! Det är nästan så att jag tror att jag drömmer. Är det äntligen min tur nu?

Dock tror jag faktiskt att jag kommer sakna mina gamlingar lite. Inte alla, en del ska det bli rätt skönt att slippa, men vissa små guldklimpar kommer ha en plats i mitt hjärta en lång tid framöver. Och en annan nackdel är att jag inte kommer kunna åka på lika långa helgbesök i storstan, men det får helt enkelt fungera på något vis ändå. Sen fredag kväll till tidig måndag morgon är ända ganska många timmar tillsammans. Och ännu har jag två långhelger på Lilla Essingen framför mig. (Båda två innehåller tävlingar!) Och jag kommer få ha en liten (betald!) sommarsemester! Fördelarna slår nackdelarna med hästlängder. Självklart! Jag är så glad att jag äntligen kommit en bit på väg!

På fotfronten är det något bättre, men jag väntar minst en dag ytterligare med att utsätta fossingarna för större belastningar. Jag hade väldigt gärna velat köra army idag, men inser det kloka i att välja enbart Body balance. Body balance och en kväll utan måsten. Bara jag och vad jag nu kan tänkas vilja göra. En god middag, kanske ett glas vin och kanske en skål med smågodis? Vi får se vad kroppen och sinnet vill efter att ha blivit lite utstretchad, coretränad och mediterad. Älska Body balance!

Jag har sagt det flera gånger förut och jag säger det igen; när det känns så där fruktansvärt svårt att kliva upp ur den varma sköna sängen för att istället sätta på sig springkläder och ge sig ut ska man tänka på hur fantasktiskt det (allt som oftast) känns när man väl har blivit lite varm. Idag precis som så många gånger förr var det ren och skär lycka att få vakna tillsammans med staden. Jag hade väntat mig en segstartad och trött kropp med tanke på först army i tisdags och sedan maxintervaller på min cykelklass igår, men inte då. Fina kroppen var helt med på noterna trots lite träningsvärkiga ben. En skön känsla.

Efter en intensiv dag var det ungefär lika skönt att få träffa en kär vän över en fika och en body balance. Lyxade därefter till det med indisk hämtmat och nu ostkaka med vispgrädde och jordgubbssylt. Den obligatoriska stora kvällskoppen te till detta och jag är snart redo för sängen. Imorn väntar en ännu intensviare dag. Dock utan fysisk ansträning, jag vilar benen inför lördag, då det ska springas riktigt långt. Långt som i ultramarathon förhoppningsvis.

Eller äntligen lite riktig army!

Jobb från tidig morgon till tidig eftermiddag. Jag hann äta lunch/middag och sova 20min innan det bar iväg för att tränas lite för Jim. Underbar body balance var först ut och även om vänster baksida stramar alldeles för mycket och jag var lite ofokuserad bitvis var det en fantastisk timme. Den fysiska men mjuka styrkan och stretchen var precis vad min kropp behövde idag och jag måste medge att det var lite svårt att ladda om för en timme av det motsatta slaget.

En sidoplanka en annan gång på ett annat ställe i en annan outfit.

Magen började göra lite ont strax innan det var dags att börja och under uppvärmningen kändes både kropp och huvud fruktansvärt sega och svårstartade. Som tur var ordnade det upp sig och jag blev skitglad över att äntligen få köra lite riktig nästanspyjobbigarmy!! Under rätt många veckor har jag endast instruerat (Vilket inte riktigt blir samma sak i just army training. Annat är det med cyklingen där jag ofta till och med blir tröttare när jag instruerar än när jag kör som deltagare.) eller kört lite snällare varianter och det märktes ju tyvärr. Jag har tappat både huvud och fysik. Illa! Inte helt såklart, men jag märker rätt stor skillnad mot hur jag brukar känna mig när jag kört denna typ av army mer regelbundet. Störande! Får fundera ut en bra lösning på problemet. Skaffa ett åttatillfemjobb kanske..

Imorn är jag både ledig och ska få springa! Jag ska också instruera cykling som alltid på onsdagar och imorn är det dags för block nummer 3 för terminen. En loopad trappa (6min 75%, 4min 85%, 2min 95% x3 (med lite vila mellan)) ska köras i fyra veckor framöver och det är alltså dags att känna lite på mjölksyran! Imorn blir nog en riktigt bra dag, det känner jag på mig!

Ja idag har mitt snabbdistanssjälvförtroende höjts något. Bara genom att springa på ett mer humant band som till och med var lite väl snällt mot mig (visade några sekunder snabbare fart än fotpoden) var jag ett steg på väg. Visserligen sprang jag något långsammare än sist, men känslan i kroppen var en helt annan. Nu fick jag inte konstant kämpa för att hålla mig kvar på bandet och jag kände mig stark och uthållig. Najs! Enligt poden (För att vara konsekvent utgår jag alltid från denna vid bandlöpning. Just eftersom bandens tillförlitlighet verkar vara sådär och de visar väldigt olika siffror.) sprang jag nu i genomsnitt i 4:44-fart jämfört med förra gångens 4:40 fart. Inte så stor skillnad i fart alltså, men sjukt stor skillnad i känsla!

En annan angenäm känsla var den jag hade på eftermiddagens body balance. Tänk om alla människor fick förmånen att träna en timme bb/yoga varje dag. Då hade vi nog haft en bättre värld. Jag kan känna mig superstark under ett långpass där det känns som att benen kan fortsätta pinna på i en evighet. Jag kan känna mig superstark när jag klarar av att göra alla hundratals pushups på tå under ett armypass. Jag kan känna mig superstark när jag orkar ligga precis på mjölksyratröskeln under en tävlingsklass cykel. Men inget slår känslan av styrka, fokus och flow i ett bra yoga/balancepass. Susanna beskriver det bra här. Jag tycker det är svårt att beskriva känslan jag kan ha, men det handlar mycket om en helhet och att kropp och själ flyter ihop.

För sådan fick jag minsann kämpa mot i princip hela tiden. Ibland massa is också och när det var som värst både och. Men det gör inte så mycket för jag tänker att det är bra träning för både mitt psyke och mina ben. Jag blir tåligare liksom.

27km slutade äventyret på och det tog 2h och nästan 36min innan jag var hemma igen. Därmed avslutade jag en (löpmässigt sett) bra mängdvecka. Den snygga siffran 77,7km hamnade jag på och även om det tidsmässigt (totala antalet timmar alltså) sett inte är någon rekordvecka så är det inte jättelångt från mitt kilometerrekord på dryga 82km. Kanske kan jag knäcka det när det är dags för nästa topp? Veckan som kommer blir en återhämtnignsvecka med endast 3 löppass och totalt mellan 3,5 och 4 mil. Jag kommer ta det lugnare även med övrig träning och en stor del av veckans runt nio-tio timmar kommer handla om yoga och body balance. Och så gör jag som vanligt mitt bästa för att få in tillräckligt mycket sömn samt energi- och näringrik mat.

Äta-träna-vila!

I förmiddags: Drygt elva kilometer (inklusive upp- och nedjogg) fartlek. Moddigt och halt, men utifrån förutsättningarna godkänt. Jag blev lite arg och frustrerad över hur jobbigt det kändes i förhållande till tempot (runt 5-fart i ökningarna) men väl hemma, duschat och med magen full av mat är jag lite gladare.

I eftermiddag: En timme body balance följt av en timme army training.

Just love this day!

(Jag behöver väl knappast tillägga att morgondagen är återhämtningsdag?)

Jobb 13-21:15 igår, jobb 7-15 idag. En halvtimmes sömn och sedan iväg för lite egen core följt av balance på Almedal. Jag hade skrivit ner lite övningar på en lapp men körde sedan ändå vad jag kände för. Började med 3 varianter av situps på boll (raka, sneda, sneda med diagonala benlyft), 3 varianter av rygglyft på boll (raka, sneda, med latsdrag), 3 varianter av dynamiska plankor (med vridning, klättrande, med diagonallyft) och 3 varianter av pushups (triceps, breda, normalbreda med fötterna på boll). Alla övningar gånger 25. Alltså först 25st raka situps på bollen, 25 sneda osv. Roliga övningar men med noll kraft. Orkade knappt göra några pushups. Eller så berodde det på att jag tog ut mig genom att först göra 10 triseps pushups på tå för resterande 15 plus de återstående 50st gick ungefär som om jag aldrig hade gjort en endaste pushup i hela mitt liv. Illa. Skyller på jobb (även om det förtillfället är väldigt lugnt och ostressigt på avdelningen), förlite sömn och förlite mat. Illa.

Body balancen kändes, förutom att jag även där var svagare än svagast, tråkig och oinspirerande. (Och jag som alltid brukar älska balance!) Insåg att jag är rejält trött på nuvarande koreografin och att det ska bli skönt med ny efter nyår.

Efteråt hände dock kul grejer, för då dracks det glögg, åts skumtomtar, fruktsallad och choklad med fina Erika. Mysigt och trevligt som alltid! De där skumtomtarna är farligt goda alltså. (Och rosa!) Jag tror jag är beroende av dem också. Ytterligare en sak på beroendelistan alltså.