Det verkar inte bli någonting sprunget idag heller tyvärr. Antagligen inte armytränat heller. Det här är visst ingen vanlig träningsvärk utan en ovanlig. Kanske är det inte ens en träningsvärk utan en följd av en ganska krävande prestation. Vanlig träningsvärk känns inte på samma sätt och vanlig träningsvärk håller inte i sig så här länge. Vanlig träningsvärk är kanske inte skön, men känns definitivt behagligare än den här ovanliga sorten jag drabbats av.

Förra veckan (och antagligen förra årets postmaravecka också) gick jag omkring med exakt samma känsla. Den blev sakta men säkert bättre för attsåsmåningom försvinna nästan helt. Men så joggade jag lite lätt och kort och lite av känslan kom tillbaka. Det blev lite bättre med vila och funkade bra två dagar senare. Men så ökade jag tempot något och då dog benen lite igen. Vilade mer och det kändes bra i början av denna veckan. Så ända tills jag gjorde lite för djupa och spänstiga grodhopp (plus lite annat) i onsdags. Nu dog benen igen.


Trasiga ben (jo för det är just trasigt det känns) i träskor.

Antagligen har jag inte riktigt lyckats laga benen sedan maran och så fort de överansträngs lite så slås såren upp igen. Så jag vilar. Många långa dagar. Totalt kommer detatt bli nio dagar. NIO DAGAR! Så länge har jag nog inte varit inaktiv på många, många år. Men så får det bli.

Och det gör inte så fasligt mycket ändå. Jag har mycket annat som tar upp både tid och tankeverksamhet. Att springa hade varit en bra ventilationskanal men nu får jag hitta på annat. Och mycket av det som upptar mitt liv under tiden är bra saker. Vänner och kärlek. Resa och midsommarfirande. Kanske fuskar jag med lite utomhusyoga tillsammans med Sara, Susanna och Erika imorn också. Jag gillar inte fusk, men jag kanske blir förlåten?

Det fortsätter att hända bra grejer på jobbfronten. Idag har jag jobbat min tionde sista dag bland mina gamlingar. Från och med den elfte maj kommer jag jobba heltid på löplabbet! Det känns såklart jättekul! Även om det inte är mina drömmars drömjobb så ligger det iallafall både närmare detta och i linje med en av sakerna jag älskar mest av allt. Löpning. Lägg därtill att jag kommer få vistas i en mycket motiverande miljö, slipper oroa mig för hur många timmar jag skrapat ihop, kommer få betald semester och ett fast (om min provanställning faller väl ut) jobb för första gången i mitt liv! Det är nästan så att jag tror att jag drömmer. Är det äntligen min tur nu?

Dock tror jag faktiskt att jag kommer sakna mina gamlingar lite. Inte alla, en del ska det bli rätt skönt att slippa, men vissa små guldklimpar kommer ha en plats i mitt hjärta en lång tid framöver. Och en annan nackdel är att jag inte kommer kunna åka på lika långa helgbesök i storstan, men det får helt enkelt fungera på något vis ändå. Sen fredag kväll till tidig måndag morgon är ända ganska många timmar tillsammans. Och ännu har jag två långhelger på Lilla Essingen framför mig. (Båda två innehåller tävlingar!) Och jag kommer få ha en liten (betald!) sommarsemester! Fördelarna slår nackdelarna med hästlängder. Självklart! Jag är så glad att jag äntligen kommit en bit på väg!

På fotfronten är det något bättre, men jag väntar minst en dag ytterligare med att utsätta fossingarna för större belastningar. Jag hade väldigt gärna velat köra army idag, men inser det kloka i att välja enbart Body balance. Body balance och en kväll utan måsten. Bara jag och vad jag nu kan tänkas vilja göra. En god middag, kanske ett glas vin och kanske en skål med smågodis? Vi får se vad kroppen och sinnet vill efter att ha blivit lite utstretchad, coretränad och mediterad. Älska Body balance!

Det var roligt att springa i nya skorna och det var roligt att ha Garmin på armen! Skorna var studsiga och sköna och med Garmin kan man köra med gåvila utan att distansmätningen blir helfel. Jag gillar nog gåvila lite bättre än ståvila eftersom det blir lite mera flyt på nåt vis. Visserligen fortfarande rätt "hackigt" jämfört med joggvila, men jag upplever att jag hinner återhämta mig på bästa sätt genom att gå. Om jag joggar tar det lite längre tid och om jag står still känns det som om eventeull mjölksyra går bort långsammare (Vilket den ju teoretiskt sett också gör.)

Eftersom jag körde i Skatås varierade ju tiderna rätt rejält mellan intervallerna. Även om 8km spåret är bra mycket mindre kuperat än övriga spår så finns några ordentliga backar. De två värsta hamnade båda i den andra intervallen. Det märks:

1. 4:30 (under första tog jag det lite lugnare)
2. 4:41 (svagt upp, brant upp)
3. 4:15 (platt och med en nedförsbacke)
4. 4:16 (platt, lite upp, lite ned)
5. 4:23 (lång men ganska flack backe, platt)
6. 4:10 (nedför, uppför, platt)

6 x 1000m med 200m gåvila mellan varje intervall. Jag kände mig nog inte helt på topp, men det gick heller inte jättedåligt. Helt ok och godkänt.

Nu blir det (tyvärr) ett par dagars löpvila. Mina fötter är onda. Det är lite svårt att förklara på vilket sätt, men jag har ont i hålfötterna/fotvalven. Jag hade samma ont i ena foten en period under förra vintern. Precis som nu var det onda bara där en dag, varierade från dag till dag och var en dag helt plötsligt borta. Det spelade ingen roll om jag vilade eller tränade, det gjorde ont till och från oavsett. Jättekonstigt! Nu är det om möjligt ännu konstigare för ibland känns det ingenting, ibland gör det lite ont i båda, ibland gör det mycket ont i båda, ibland gör det bara ont i vänster, ibland gör det bara ont i höger, ibland känns det ingenting, ibland gör det ont när jag går men inte när jag springer och så vidare och så vidare. Igår gjorde det rätt ont i vänster under morgonen och förmiddagen. Det gick sen över och när jag sprang iväg kände jag ingeting. Men mot slutet började det göra jätteont i höger fot och de sista hundra minuterna haltade jag. Igår kväll hade jag mindre ont men nu när jag vaknade hade jag mer ont. Jäkligt konstigt!

Jag tror att det hela kan bero på att jag, på grund av blåsor och skav på lilltårna, går runt och spänner mig och belastar fötterna konstigt. Så min plan är att först försöka få bukt med tårna. Idag tänker jag spendera så lite tid som möjligt i skor. Det får bli steg ett. Fortsättning följer..