Jag fattar inte riktigt var dagarna tar vägen. Hur kan det redan vara onsdag kväll?? Trots att jag oftast går upp någon gång mellan sju och åtta och lägger mig runt elva går dagarna i raketfart. Min todolist växer sig längre och längre (fast mest är det roliga grejer och då gör det inte så mycket) för varje dag och då jobbar jag ju inte ens på riktigt. Även om det kanske inte kan kallas att vara ledig när man tar hand om en bäbis i stort sett dygnet runt så bör jag rimligtvis ha mer tid på dagarna än när jag jobbar på riktigt. Menmen, antar att livet ska vara så här och jag klagar inte för dagarna med (allt som oftast) glada och nöjda Sixten är alla bra dagar. Och föresten; appropå jobb så jobbar jag faktiskt på 10%. Inte på mitt vanliga jobb utan här. Jättekul!

Nåväl. Allt det där var en liten utläggning. Det jag egentligen skulle skriva om var kvällens lilla springpass som bestod av ett progressivt tempopass. Jag började med att successivt stegra farten upp till 4km och där var planen att sedan hålla en konstant fart i 4km för att sedan varva ner i 2km. I början gick planen jättebra och jag kände mig superstark! Jag kunde springa i strax över 5-fart med en relativt låg puls (runt 78%) och fick nästa hejda mig för att inte öka för mycket. Sedan kom dock en lång och brant trappa följt av ett långt och segt uppförsparti där motvinden skrattade åt mig. Det knäckte mig lite så den där konstanta farten blev inte så konstant. Och sedan fick jag nöja mig med 3,5km i denna "konstanta" fart för jag upptäckte att nedvarvningen skulle bli alldeles för kort annars. Så kan det gå när man ännu inte lärt känna alla vägar i sin nya stad.

Men trots allt är jag rätt nöjd med passet. Jag får faktiskt tänka på att jag nyss började springa igen efter ett cirka sju månader långt uppehåll från kvalitetspass och två månader utan någon som helst löpning. Jag är ganska bra trots allt. Och tänka sig, 50min yoga fick jag till imorse också. Vilken dag.





Klicka på bilden och tryck "Se filmen". Själv blev jag helt lycklig av den! Och inte mindre springsugen.. Dessutom kom jag på att jag saknar mitt jobb och mina jobbkompisar lite. Även om det är rätt skönt att vara ledig också.



Näst sista jobbdagen och jag var som en zombie när jag vaknade en timme senare än tänkt. Jag vaknade visserligen en timme tidigare första gången, men efter att ställt fram alarmet somnade jag på stört igen. Ingen yogamatta som start, vilket var min tanke när jag somnade igår, idag med andra ord. Kanske får den en stund ikväll mellan sistadagenpåjobbetbärpajsbakande och packande.

Idag står det 35 och 35 i figuren i högermarginalen. Vecka 35 och 35 dagar kvar till beräknat förlossningsdaturm. Inte länge alls. Imorn börjar vecka 36, det börjar närma sig tidpunkten då bäbisen är färdig och redo att komma ut när som helst. Det ska bli spännande att se om det är en lika otålig person som jag som väljer att komma två veckor före utsatt datum, eller om den är mer som sin pappa som stannade lite längre än nödvändigt. Jag tror och hoppas på det första alternativet. Men ett par veckor till kan den gärna få vänta, jag känner mig inte riktigt redo än. Jag måste få komma på plats i Stockholm, landa och fixa de sista sakerna först.



Femte sista jobbdagen är avklarad. Det känns väldigt konstigt att jag från och med måndag inte ska jobba på ett antal månader. Exakt hur många är lite oklart, men det blir antagligen åtminstone sex stycken, kanske lite fler. Fyra dagar kvar nu alltså, och samtidigt som det känns konstigt så känns det otroligt skönt. Det börjar trots allt bli väldigt slitigt att ha ett såpass fysiskt jobb och stå, gå och knäböja hela dagarna. Tur att det är lågsäsong nu och inte maj och fullt upp i princip konstant från morgon till kväll. Även om jag inte har ont någonstans så är det ansträngande och ryggen är så trött så trött mot slutet av dagen. Och på det ska jag flyttpacka och fixa. Tur att jag redan har packat det tyngsta och mest har lättare saker kvar. Lite varje kväll så ska det nog vara klart lagom till lördag när flyttlasset går. Hur mycket kan man längta efter något egentligen?



Back to vardag idag. Men helgslöheten har hållit i sig och jag kom inte upp för någon springning imorse. Det var i och för sig dömt att misslyckas redan från början då jag kom hem sent och inte somnade i tid för att gå upp klockan sex. I vanliga fall klarar jag mig utmärkt på sju timmars sömn, det är till och med mer optimalt för mig än åtta, men nu vill kroppen visst helst ha mer än åtta för att vara glad. Bästa att bunkra upp inför kommande brist liksom..

Efter jobbet är jag som bekant numer alldeles för trött för att ens orka tänka ordet träning. Men lite piggare än vanligt kände jag mig nog idag ändå. Flera dagars ledighet är nog bra för gravidkroppen. Hur som helst var jag iallafall tillräckligt pigg för att orka shoppa bäbissaker. Först lite kläder på Hm och därefter lite säng- och skötbordsgrejer på Ikea. Där tog dock energin totalslut och det fick bli pizzeriapizza till middag. Inte godaste maten jag vet, men mätt blev jag iallafall.

Jag har även hunnit rensa tårkanalerna lite. Jag gråter för typ allt och sport är definitivt inte ett undantag. Os-krönika är kalas för min ögonrengöring. Nu är dock kvällen snart slut för idag ska jag lägga mig i tid. Imorn ska jag och bäbisen nämligen upp och springa innan jobbet. Bara 11 jobbdagar kvar nu. Det känns konstigt, skönt och tråkigt på samma gång.



Numer börjar det bli ganska påfrestande att jobba och jag är nästan helt slut när jag kommer hem. Benen och ryggen tycker att de borde få spendera dagarna lite mer sittande istället för konstant stående, gående och knäböjande. Träning är av förklarliga skäl inte det allra första jag kommer att tänka på när jag äntligen får komma hem och sätta mig ner. Därför kommer det under de fjorton jobbdagar jag har kvar att få tränas på morgonen. Kanske inte riktigt varje morgon såklart, men ganska många av dem. Igår sprangs det, idag gymmades det. (Och imorgon yogas det.) Jag fokuserade mest på ryggen som behöver vara stark för att orka med, men även en hel del på axlarna som behöver vara starka om de ska orka bära runt på några kilo bäbis. Benen fick följa med lite som bonus, de behöver ju vara starka typ jämt, speciellt i vår när jag ska börja samla kilometrar igen och såsmåningom bocka av nya mål och tider. Lite kettlebellövningar, lite kinesisdragande och lite skivstångstränande. Plus den där korsryggmaskinen. Jag ogillar maskiner (Förutom dragmaskiner av olika slag (exempelvis kinesisen)) starkt, men det är svårt att hitta bra övningar för att stärka upp ländryggen nu när jag inte kan ligga på mage, och den där maskinen tar riktigt bra just precis där jag behöver det som mest. I övrigt bojkottar jag maskiner. Nu ska jag slå in paket, diska, kolla om det kanske går att tvätta, packa och sen äntligen få sova. En dags jobb kvar innan Värmland och jul!



Jag och mina kompisar

Igår var jag hos barnmorskan. Magen växer som den ska, 28cm, 5cm plus sedan sist. Hjärtat pickar på som det ska och allt annat ser bra ut. Idag börjar vecka 30 och jag har ännu (peppar, peppar) inte drabbats av någon krämpa mer än att jag blir lite trött i ryggen på jobbet. Att stå och gå konstant i åtta timmar är tydligen lite ansträngande. Inget ont, men lite trötthet alltså.

För att förebygga mera trötthet, och kanske till och med ont, började jag morgonen med ett pass på gymmet. Mina kompisar för dagen var framförallt kettlebellsen, men även kinesis"maskinen" fick ett par besök. Femtio minuter, effektivt och bra. Det fina med kettlebellsen är att många övningar, förutom att de ger den där fina funktionella styrkan, även är konditionskrävande. Finfint. Nä, på tal om jobb, dags att sätta fart!



En inspirerande dag, som handlat ännu mer om löpning än vad mina vanligtvis löpspäckade dagar gör, avslutas bäst med en stor kopp te och en liten påse godis (Ofta föredrar jag stora godispåsar, men bäbisen i magen verkar ha gjort att en liten påse räcker. Riktigt praktiskt, då blir det mer pengar kvar till annat.). Imorgon är en lång dag som avslutas med att jag somnar i Stockholm. Den börjar med ett pass på gymmet. Dags att fortsätta stärka kroppen. Jag har varit lite dålig på det ett tag, men nu är det bäst att ta tag igen om jag ska orka bära runt på en bäbis hela dagarna om ett par månader. Dagen fortsätter sedan med en jobbdag och en tågresa. Imorgon är en lång dag, men den avslutas med att två blir tre igen.




Fina fynd!

Idag har jag stått och frusit i många långa timmar. Fast de gick trots allt ganska snabbt när jag tänker efter. Och så var det roligt att träffa så mycket folk som man känner från här och där. Det är också fascinerande att se hur snabbt solen går upp och hur naturen vaknar till liv. Jag har varit på en av mina favoritplatser på jorden och kollat in detta. Och sållt skor och fina kläder till väldigt fina priser. Trots att jag har shoppingförbud resten av månaden kunde jag inte stå emot att köpa lite fint till mig själv. Vad är tre hundra kronor mot ett par fina tights och en snygg t-shirt? Något skulle jag ju ha som tröstpris nu när jag inte kunde springa detta fantastiskt roliga lopp. Noterade dock att konkurrensen höjts sedan förra året. Då kom jag nia, idag skulle samma tid endast räckt till en tjugofjärdeplats. Nåväl, jag hade varit glad över att få springa. Jag är glad över att jag kan springa. Nu åker jag på inflyttnignsfest och äter massa gott. Vinet får jag vänta med några månader.



Om man sover missar man mycket. När man är ute och springer tidigt tidigt på morgonen får man se mycket. Oftast är det djur av olika slag, idag var det en filminspelning. Trots att jag sprang (nåja, lufsjoggade) förbi två gånger kunde jag inte se vad det var för något, men jag förmodar att det var något högkvalitativt. Jag funderade nästan på att fråga om de ville ha med en tjock och långsam joggare, men jag lät bli och koncentrerade mig på att njuta av mina steg istället.

Och appropå springning och filmning; på mitt jobb springer alla. Vissa tar det ett steg längre och arrangerar en egen filminspelning. Räck upp en hand om du liksom jag inte kan sitta still när du ser det här! Förövrigt kan det där vara jordens vackraste sång. I bästa versionen ever.



Efter att ha varit lite latmask brukar jag bli extra träningssugen. Så det var med pigga steg jag svängde runt hörnet efter jobbet. Ett antal ryggövningar, en triceps- och en bicepsövning (Vet inte när jag senast körde specifika armövningar. Längesedan var det iallafall. Jag har liksom inte så jättestor nytta av att isolerat träna dessa muskler.. Men idag var jag lite sugen på att göra det faktiskt.) och så lite umgänge med de nya kompisarna vilket ju involverar lite av varje, men framförallt rygg, axlar och så lite ben idag. Eftersom det var ganska tomt på gymmet vågade jag mig på att smygfota lite. Jag kan inte påstå att jag känner mig bekväm i en sådan situation, men vad gör man inte för att få dokumentera magen. Jag tycker den växer frustrerande långsamt. Antagligen i helt normal takt, men jag vill liksom ha en sån där rund och fin mage. Än sålänge är det mest övriga kroppen som växer känns det som. Jag låter den göra det i fred och litar på att den vet vad den håller på med, men finns det inte nog med fluffreserver snart? Och framförallt; hur mycket ska brösten egentligen växa?! Det är väl inte där i bäbisen bor heller?


Två kompisar utanför och en kompis inuti.

Nu är det fredag kväll och de flesta tar helg. Men inte jag för jag jobbar även imorn. Mamma kommer dock på besök så lite helgkänsla ska jag nog få ändå. Vi har inte så stora planer, men jag misstänker att det blir utemiddag imorn kväll iallafall, och det är ju alltid lika uppskattat. Jag funderar på om det kanske ska bli pasta och isåfall här. Mums!



Det blev ingen armyklass idag (För få inbokade två timmar före start.) så istället för att åka till ett gym lite längre bort gick jag ut från jobbet och runt hörnet till stans finaste. Passade på att känna lite på mina nya skor som vi fick möjlighet att köpa billigt efter morgonens clinic med leverantören. I måndags kväll när jag sprang (läs lufsade) fick jag ett annorlunda/konstigt ont i magen. En hållliknande känsla långt ner nära ljumskarna som gjorde att jag blev lite rädd och promenerade en bit. Har fått höra att det antagligen "bara" är ligament och annat som håller på att förändras och inget som påverkar bäbisen, men man tar ju det säkra före det osäkra liksom. Det onda (eller egentligen gjorde det inte så ont, det var mer obehagligt och kändes fel) försvan efter lite promenerande och jag kunde såsmåningom lufsa resten av (närmaste) vägen hem. Ingen springning igår, men idag testade jag som sagt. Lugnt och fint, kort och klokt. Drygt 15min och 2,5km på bandet. Det kändes inget när jag sprang, men "drog" lite en kort stund precis efter. Kanske får jag ta det lite lugnt med springandet ett par dagar (eller längre).


Liksom Nike free som jag drömmer om har jag kanske inget jättebehov av denna sko, men den är ju skön att jobba i om inte annat!

Om skorna har jag ännu inte så mycket mer att säga än att de känns annorlunda. Och att det nog var klokt att bara springa ett par kilometer första gången. Enligt leverantören är skons ledord "activation" så det kan tänkas att jag har lite träningsvärk i små muskler jag inte visste att jag hade (Förutom att springa i skon gick jag i den hela dagen på jobbet). Vi får se. Efter min lilla joggtur på stället körde jag lite styrka med hjälp av kinesismaskin och kettlebells. Även det kan förmodligen generera viss tränignsvärk. Vi får se.



Jag måste börja jobba i kompressionsstrumpor. Mina ben har aldrig gillat att stå och gå hela dagarna och väldigt lätt svullnat upp, men nu är det ännu värre. Jag ser inte klok ut när jag tar av mig strumporna. Synd att kompressionsstrumpor är obilligt. Tur att man har personalrabatt. Jag behöver väl köpa på mig ett antal.


Jaja. Nu vilar jag iallafall benen och fötterna på café. En kopp kaffe och en ostmacka i väntan på att det ska bli dags att åka bort och instruera army training. Jag har lite träningsvärk sedan gårdagens klass så det ska bli intressant att se hur det känns att göra tricepspushups och upphopp. Tur att jag som instruktör väljer hur aktiv jag är på armypassen. Idag blir det nog mycket teknikpetande :)

En ny vecka började idag (v 19) och på fredag ska vi på ultraljud. Det ska bli spännande att få se den lilla bäbisen! Jag tror den kommer ligga i en springpose :)



Så. Pust. Jag måste hinna andas.

Veckan har varit minst sagt stressig, även om det mest har handlat om roliga saker (läs träning/träningsrelaterade saker). Men nu är det bara en tidig morgon kvar. Och en jobbdag (Som i och för sig är roligt för det mesta. Sånt som har med springning att göra är sällan tråkigt.). Sen sätter jag mig på ett sent tåg mot storstan. Äntligen.

Så. Andas lite till. Det är tur att jag blivit lite piggare igen. Och appropå det har jag sedan en vecka tillbaka orkat/velat träna riktigt bra! Nästan som vanligt faktiskt. Fast med lite lägre intensitet totalt sett och då framförallt vad gäller löpningen. Jag springer hellre fler lugna pass än några få jobbiga. Det gäller som sagt att ta vara på varje springstund jag kan få nu. Än så länge känns det (peppar peppar..) väldigt bra, även om det såklart märks att jag blivit tyngre och får dela med mig av mitt blod. Första målet är att kunna springa fram till vecka 20 och som det känns just nu kommer det gå fint. Nästa mål är sedan att få uppleva lite oktoberlöpning. Min allra bästa springtid! Men vi får se, jag tar inget för givet och är glad för det lilla. Varje minut spring/jogg/lufs är bonus!

På söndag ska jag nog springa tjejmilen. Jag skriver nog för det förutsätter såklart att allt känns bra just då. Det blir antagligen säsongens sista lopp. Jag är anmäld till ytterligare fyra, men de känns antingen för långa (Sthlm halvmarathon och Lidingö) eller för avlägsna (Hässelbyloppet och Finalloppet (som även känns för långt)). Vad som blir nästa säsongs första tävling återstår att se. Jag har en del mål som jag har tänkt dela med mig av snart. Men vi får se. Först ska jag lyckas klämma ut en bäbis..



Fortsätter på intensiva banan. Hoppa upp ur sängen, in med nyponsoppa, på med kläder, ut och morgonjogga. Långfrukost framför tv´n och så jobb hela långa dagen. Därefter direkt för en kvartalsutbildning i cykel. En föreläsning med temat periodiserad träning. Inget nytt för mig, men repetition är aldrig fel. Även intressant att höra andras åsikter och tankar.

In med lite kvällsmat och så marsch i säng. Klockan ringer tidigt för noll sju ska jag infinna mig utanför Valhallabadet. Något nytt ska testas. Jag befarar att jag kommer halvdö av tristess (vadå förutfattade meningar) så därför har jag fixat sällskap och vi har dessutom mutat oss själva med lyxfrukost på café efteråt. Vad det är? Vattenlöpning såklart.

Jobba lite mera och så kettlebellarmy på kvällen. Får nog se till att planera in övningar som jag själv kan vara lite delaktig i. Vill inte ha en repris på förra veckans tandhackande.

Phu. På onsdag blir det sovmorgon!





Precis så känner jag mig!

Min kropp har aldrig tålt värme särskilt bra och jag blir alltid ett par kilon tyngre på sommaren. Fötterna svullnar upp så mycket att jag knappt får på mig skorna och hela jag går runt som en vätskefylld balong. Det faktum att jag snorar, flåsar, nyser och har kli i ögonen då och då bidrar inte heller till en bra känsla. Det går upp och ner såklart, just nu är det upp. Väldigt upp. Om man menar att upp är dåligt och ner är bra. När jag, efter drygt tre timmars tågåkande, satte på mig skorna på jobbet i morse var det trångt. Längre fram på dagen började fötterna värka för att det blev så lite plats i skorna, och jag började fundera på om jag skulle se helt psyko ut om jag gick omkring i kompressionsstrumpor till de rätt så korta shortsen. Funderar seriöst på det alltså. Jag jobbar ju ändå i en springaffär. Fast isåfall vill jag ha sånna här! Ge mig snälla!



Jag har blivit så effektiv helt plötsligt! Hur kommer det sig? Jag som brukar vara så oeffektiv och seg. Igår kväll hann jag både springa lagom kort och lugnt runt härlanda tjärn (plus dit och hem såklart, totalt 8km), slappa vid datorn och äta (dricka) återhämtningsmål, duscha, fixa kvällsmat, äta kvällsmat och slappa vid datorn, bli rastlös, inse att det är bra att passa på att laga lite matlådor, laga 4st matlådor, slappa ännu mer vid datorn, ringa Martin redan vid 22, läsa lite och (hör och häpna) sova redan 22:30! Häftigt.

Nu på morgonen har jag fortsatt på samma spår; znoozat 5min, äta frukost, slappa vid datorn, fixa mellanmål och packa väskan, cykla till ett gym, köra lite styrka i form av coreövningar och balans/stabilitet, duscha i lugn och ro, fixa mig iordning i lugn och ro, prata i telefon, skicka lite sms, cykla till jobbet, fixa mellanmål, äta mellanmål, skriva in träningen på funbet och blogga. Allt detta innan klockan är 9:45 och det är dags att börja jobba. Häftigt.

Jag tror jag fortsätter på samma spår resten av livet. Det verkar himla praktiskt.



Jag lyckades med min uppgift igår. Eller ja, nu var det ju faktiskt inte jag som gjorde det största jobbet och det hade säkert gått lika bra även utan min hjälp. Susanna var urstark och jag är jättestolt över hennes kämpande! Men jag undrar om vi inte alla tyckte det var roligast efteråt? Även om det var svinkallt var det mysigt att picknicka i gräset. Behandlade som värsta vipgästerna blev vi också vilket kändes lite skumt. Men det var lyxigt att få lämna väskan på ett eget ställe. Tack till Sara för en rolig kväll!


Bild lånad av Sara.

Idag börjar jag på nya jobbet på riktigt. Roligt! Morgonen började jag dock med en kort jogg i solen. Mysigt och energigivande. Men inte nog med detta, snart ska jag cykla iväg med min nya kompis. Röda faran. Då nya jobbet ligger lite väl långt bort för att jag ska orka ta mig tid att gå, men lite väl nära för att jag ska anse det vara värt att åka spårvagn nu på sommaren, kände jag att det var dags för en ny cykel. Inte världens flashigaste direkt och med tankte på buktikskedja och prisklass kommer den väl inte hålla så värst länge, men den borde ju orka ta mig till och från jobbet i ett par år iallafall. Min älskade peakcykel köpte jag för en liknande summa 1999. Den låg väl alltså någon prisklass högre (eftersom 1999 var några år sedan..) men får väl ända anses vara billig skit. Men trots detta höll den tills i somras och det får väl anses som mycket väl godkänt? Den har varit med mig på mågna äventyr och definitivt inte begränsats till att endast ta mig till och från jobbet. Många, många mil har vi färdats ihop. Återstår att se hur många mil röda faran tar mig då.



Idag är det näst sista dagen i en sådan här uniform.


Synd att man inte får fota mina kompisar gamlingarna. Dom är ju lite sötare :)

Men först ska jag springa lite. Näst sista springpasset (Tredje sista träningspasset om man räknar med min cykelklass imorn.) innan lördagens halvmaratävling. Fast först och främst har jag en stor hög med smutstvätt att ta hand om. Hoppas du får en rolig tisdag!



Det fortsätter att hända bra grejer på jobbfronten. Idag har jag jobbat min tionde sista dag bland mina gamlingar. Från och med den elfte maj kommer jag jobba heltid på löplabbet! Det känns såklart jättekul! Även om det inte är mina drömmars drömjobb så ligger det iallafall både närmare detta och i linje med en av sakerna jag älskar mest av allt. Löpning. Lägg därtill att jag kommer få vistas i en mycket motiverande miljö, slipper oroa mig för hur många timmar jag skrapat ihop, kommer få betald semester och ett fast (om min provanställning faller väl ut) jobb för första gången i mitt liv! Det är nästan så att jag tror att jag drömmer. Är det äntligen min tur nu?

Dock tror jag faktiskt att jag kommer sakna mina gamlingar lite. Inte alla, en del ska det bli rätt skönt att slippa, men vissa små guldklimpar kommer ha en plats i mitt hjärta en lång tid framöver. Och en annan nackdel är att jag inte kommer kunna åka på lika långa helgbesök i storstan, men det får helt enkelt fungera på något vis ändå. Sen fredag kväll till tidig måndag morgon är ända ganska många timmar tillsammans. Och ännu har jag två långhelger på Lilla Essingen framför mig. (Båda två innehåller tävlingar!) Och jag kommer få ha en liten (betald!) sommarsemester! Fördelarna slår nackdelarna med hästlängder. Självklart! Jag är så glad att jag äntligen kommit en bit på väg!

På fotfronten är det något bättre, men jag väntar minst en dag ytterligare med att utsätta fossingarna för större belastningar. Jag hade väldigt gärna velat köra army idag, men inser det kloka i att välja enbart Body balance. Body balance och en kväll utan måsten. Bara jag och vad jag nu kan tänkas vilja göra. En god middag, kanske ett glas vin och kanske en skål med smågodis? Vi får se vad kroppen och sinnet vill efter att ha blivit lite utstretchad, coretränad och mediterad. Älska Body balance!