Femte sista jobbdagen är avklarad. Det känns väldigt konstigt att jag från och med måndag inte ska jobba på ett antal månader. Exakt hur många är lite oklart, men det blir antagligen åtminstone sex stycken, kanske lite fler. Fyra dagar kvar nu alltså, och samtidigt som det känns konstigt så känns det otroligt skönt. Det börjar trots allt bli väldigt slitigt att ha ett såpass fysiskt jobb och stå, gå och knäböja hela dagarna. Tur att det är lågsäsong nu och inte maj och fullt upp i princip konstant från morgon till kväll. Även om jag inte har ont någonstans så är det ansträngande och ryggen är så trött så trött mot slutet av dagen. Och på det ska jag flyttpacka och fixa. Tur att jag redan har packat det tyngsta och mest har lättare saker kvar. Lite varje kväll så ska det nog vara klart lagom till lördag när flyttlasset går. Hur mycket kan man längta efter något egentligen?