Det har varit stelt idag. Och trött. På träningen stelt och på jobbet trött. Jag är alltid väldigt mycket stelare på morgonen jämfört med på eftermiddagen/kvällen, men imorse tog jag nog priset. Baksida lår gick liksom inte att räta ut hur jag än försökte! Och inte hade jag ork nog att stå tillräckligt djupt i krigarna heller. Men stå på huvudet kunde jag minsan även fast jag inte gjort det på något drygt år! (Ja, jag slog visserligen över en gång och hade kanske inte benen helt raka varenda gång, men det låssas vi inte om.) Och skulderstående behärskade jag riktigt bra om jag får säga det själv. Rakt och prydligt.
Nästa gång kanske jag gör sådär. Eller inte. Fast det kanske inte är så svårt?
Efter zoombiedagen på jobbet var det dags att jogga lite. Här var det också stelt. Vaderna och baksida lår gnällde från början till slut. Men det var skönt ändå för jag är så glad att jag kan springa. Det är faktiskt inte alla som kan det.
