Jag har fått två smarta kommentarer den här morgonen. Den första kom från Sara och innehöll bland annat orden "Du vet ju att du kan springa". Så sant. Jag vet att jag kan. I normla fall kan jag springa fortare än jag någonsin hade trott att att jag skulle kunna göra!
Den andra kommentaren kom från Madde och löd "Känslan är det viktigaste". Och det är precis vad den är! Jag har nyss varit ute och lufsat runt halva Kungsholmen tillsammans med Martin (Som är snäll nog att anpassa sig till mitt lufsjoggande.) Det gick inte så mycket fortare än i förrgår, men känslan var en helt annan! Trots tropisk värme (men utan stekande sol) kändes det faktiskt helt ok. Det kändes kanskse inte så lätt som det borde med tanke på tempot, men det kändes ok och jag skiter i tempo och sånt nu. Jag tar en dag i taget och är glad för varje dag det känns bra. Har bestämt mig för att aldrig springa oftare än varannan dag nu ett tag så får vi se hur det känns om ett par veckor. Jag kommer istället cykla mer, fokusera lite på att bygga upp mina svaga länkar, yoga och göra lite som jag känner för. Inte planera en massa utan helt enkelt ta en dag i taget.
Tack för alla andra fina kommentarer, de värmer!
