Idag var första gången på den här sidan graviditeten som jag inte ville springa. Det var kallt, grått, lite regnigt och jag var trött och seg. Men när Martin väl kommit hem och tagit över glada bäbisen tog jag mig i kragen och tvingade mig ut. Ångrade jag mig? Nä, såklart inte. Bara jag fått upp värmen lite (Det tog emot att sätta på sig underställströja under jackan och ta fram vantarna igen, men vad ska man göra..) var det såklart skönt. Värmde upp i 20 minuter och körde sedan en extensiv intervallpyramid med 6min ökning följt av 3 minuter jogg, 4 minuter ökning och 2 minuter jogg, 2 minuter ökning, 1 minut vila, 4 minuter ökning följt av 2 minuter jogg och så 6 minuter ökning till sist. Totalt 30 minuter fartlek och sedan 20 minuter nedjogg på det. 12,6 km rikare och både gladare och piggare.

Imorse fick jag även till ett stabilitet - balans och rörlighetspass. Det är lyxigt att vara ledig med en bäbis som är så nöjd och glad större delen av tiden. Jag är antagligen lyckligt lottad som haft turen att få en sådan solstråle som ger mig tid och möjlighet att både träna och jobba lite. Jag är dock medveten om att sådant kan ändras så jag försöker passa på att njuta så mycket som möjligt.

Med 20,5 km och en total veckodistans på drygt 5 mil förklarar jag härmed officiellt mig själv tillbaks i springskorna. Nu är det bara att vässa formen lite. Eller nä, ganska mycket. Men eftersom dagens två mil sprangs utan att det var varken vidare dödsjobbigt eller gick superlångsamt så ska det nog ordna sig med den saken också.

Och nästa utmaning kan ju få bli att ta med sig Sixten och hans vagn på långpass också. Fast det är jag nog lite för lat och bekväm för ännu. Men om pappan också följer med så vi kan turas om kanske. Vi får se vad som händer när pappans första stora mål (sthlm marathon) är avklarat och träningen är lite mindre styrd ett par veckor.

Och appropå rubriken så är det dags för mjölkbaren att tömmas lite nu.

Jag fattar inte riktigt var dagarna tar vägen. Hur kan det redan vara onsdag kväll?? Trots att jag oftast går upp någon gång mellan sju och åtta och lägger mig runt elva går dagarna i raketfart. Min todolist växer sig längre och längre (fast mest är det roliga grejer och då gör det inte så mycket) för varje dag och då jobbar jag ju inte ens på riktigt. Även om det kanske inte kan kallas att vara ledig när man tar hand om en bäbis i stort sett dygnet runt så bör jag rimligtvis ha mer tid på dagarna än när jag jobbar på riktigt. Menmen, antar att livet ska vara så här och jag klagar inte för dagarna med (allt som oftast) glada och nöjda Sixten är alla bra dagar. Och föresten; appropå jobb så jobbar jag faktiskt på 10%. Inte på mitt vanliga jobb utan här. Jättekul!

Nåväl. Allt det där var en liten utläggning. Det jag egentligen skulle skriva om var kvällens lilla springpass som bestod av ett progressivt tempopass. Jag började med att successivt stegra farten upp till 4km och där var planen att sedan hålla en konstant fart i 4km för att sedan varva ner i 2km. I början gick planen jättebra och jag kände mig superstark! Jag kunde springa i strax över 5-fart med en relativt låg puls (runt 78%) och fick nästa hejda mig för att inte öka för mycket. Sedan kom dock en lång och brant trappa följt av ett långt och segt uppförsparti där motvinden skrattade åt mig. Det knäckte mig lite så den där konstanta farten blev inte så konstant. Och sedan fick jag nöja mig med 3,5km i denna "konstanta" fart för jag upptäckte att nedvarvningen skulle bli alldeles för kort annars. Så kan det gå när man ännu inte lärt känna alla vägar i sin nya stad.

Men trots allt är jag rätt nöjd med passet. Jag får faktiskt tänka på att jag nyss började springa igen efter ett cirka sju månader långt uppehåll från kvalitetspass och två månader utan någon som helst löpning. Jag är ganska bra trots allt. Och tänka sig, 50min yoga fick jag till imorse också. Vilken dag.

Jag är tillbaks i storstan och har andats färdigt skogsluften för denna gång. Även om jag som sagt trivs bra här så uppskattar jag mer och mer lugnet och tystnaden på landet.

Löpning i måndags, yoga igår och så kettlebell nu på förmiddagen. Förhoppningsvis blir det lite spring i kväll också. Imorn, då är det nog bäst att vila lite. Åka bil ska vi göra. Långt. Fyrtio mil närmare bestämt. Det ska bli spännande att se vad Sixten säger om det. Eftersom vi inte har någon egen bil är han inte så rutinerad på bilåkande. Hans enda färd i livet är den i taxin hem från bb och då satt han bara och tittade med sina nyfödda små ögon. Inte ett ljud gav han ifrån sig. Fast det går nog inte att jämföra sträckan mellan Karolinska i Solna och Årsta med den mellan Årsta och Arvika. Men det ska nog gå bra.

Det ska bli skönt att få komma hem till Värmland och känna skogslukten. Få springa tillsammans med Martin medan Sixten umgås med mormor eller morfar. Äta massa godis, slippa laga mat. Bli allmänt bortskämd helt enkelt.

Och appropå skogslukt så har jag utvecklat ett enormt sug efter Göteborg och Skatås. Igår natt när jag satt i sängen och ammade kände jag att jag bara måste dit snart! Jag trivs jättebra i Stockholm, men Göteborg kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Besök på bvc imorse som innehöll både vägning, mätning, läkarkontroll och föräldragruppträff. Tyngre bäbis - check. Längre bäbis - check. "Godkänd" bäbis - check. Och så var det premiär för föräldragrupp också. Många fina bäbisar som är mellan fem och nio veckor gamla, och en är född samma dag som Sixten. Och som jag trodde har jag nog haft en himla tur som får sova nästan hela nätterna, det verkar vara värsta lyxen som nybliven mamma. Nu håller vi tummarna för att det fortsätter i samma spår.

Vårigt härligt väder har det varit hela dagen så efter att ha varit hemma en sväng för lunch gick vi ut igen jag och Sixten. Kollade på kläder till honom (men köpte inget!), kollade på kläder till mig (men köpte inget!), köpte glass och en tidning (en mama, det trodde jag nog aldrig om mig själv..) till mig och så stannade vi till i en park på hemvägen. Mammalivet kan vara ganska lyxigt vissa dagar.

Och som inte detta vore nog ska jag få springa en snutt när Martin kommer hem! Så det är bäst att jag skyndar på nu. Jag ska vara ombytt och klar och Sixten ska vara matad och klar så att jag hinner ut och hem och kan lämna över springstafettpinnen till Martin innan det är kolmörkt ute. Här får vi springa i skift. Fast snart kanske vi kan springa vissa pass ihop, alla tre. Jag måste bara jobba upp konditionen lite till så att jag orkar prata samtidigt. Men det är nog snabbt gjort hoppas jag.

Nätterna då Sixten sover mellan tjugotretiden och någon gång mellan halv fem och sex börjar bli fler och fler. Kanske inte riktigt varannan, men nästan. Efter sådana nätter vaknar jag mycket piggare och gladare, så jag hoppas de fortsätter bli fler och fler. Annars vaknar han visserligen bara en gång till, mellan ett och tre någongång, och det är tydligen något jag också ska vara glad över har jag förstått. Så det är jag. Men jag är ännu gladare när han sover hela tiden såklart.

Idag var en sådan morgon. När klockan var halv sex hade han ätit klart och fått ny blöja, så jag la ner honom hos Martin och passade på att yoga lite. Sjuttio minuter härlig och välgörande yoga och nu är jag om möjligt ännu piggare och gladare. Ingen sol ute idag heller men jag tror det blir en bra dag ändå. Tvätt och annat pyssel på förmiddagen (En egen tvättmaskin hade suttit fint nu..) och någon form av promenad på eftermiddagen. Kanske i form av (fönster)shopping och en kaffe på stan? Vi får se. Först ska jag hoppa i duschen och fixa frukost. Och nu börjar det gnys där inne i sovrummet så det är väl bäst att ge sötkorven lite uppmärksamhet också.

Det går sådär för mig och min plan alltså.. jag hade inte tänkt springa ett endaste steg idag, men så behövde Sixten verkligen sova (Vilket han för närvarande inte gör några längre stunder inomhus om han inte fått somna utomhus i vagnen först.) och jag kände verkligen inte för att promenera i gråvädret. Så jag sprang. 6km i strax över 6-fart. Hela rundan. Inte en endaste gåpaus på hela vägen. Ojdå. Men jag orkar inte vara snusförnuftig nu när det känns så himla bra. Faktiskt. Och för att spä på det hela lite mer kör jag lite styrketräning om en stund. Lite kort sådär. Finfint.

Jag råkade göra ännu ett avsteg från skyndalångsamtplanen och sprang hela vägen (förutom uppför en låång och sjukt brant backe på slutet) runt Årstaviken i förmiddags. 8,6km solskenslöpning är inte en dålig start på söndagen.

Förövrigt börjar sötkorven Sixten bli en riktig knubbis med flera dubbelhakor, härliga valkar på låren och en tunna till mage. På tretton dagar lyckades han äta upp sig 990g och väger numera (i torsdags) 5626g till sina 59,2cm. En riktigt knubbig sötkorv alltså!

Jag svingar (fast då låg han såklart inte där utan på behörigt avstånd i andra hörnet av rummet) drar och sänker kettlebellen, Sixten viftar i ben och armar och ser ut att ha allmänt kul. Två flugor i en smäll!

Vagnjogg igår (fortarande med promenadinslag, här tar vi det superlugnt) och morgonyoga idag. Kanske hinner jag med någon form av styrkepass i eftermiddag också, vi får se. Sixten har haft lite magont på eftermiddagarna och kvällarna ett par dagar nu och då är det såklart han som har allt fokus (Ja, han kommer såklart alltid i första hand, men du fattar vad jag menar). Men just nu sitter han i babysittern och pratar med tv´n. Bra grej det där. Sov ända till halv nio gjorde han också (med 2 ätpauser under natten) så jag hann alltså köra lite yoga på morgonkvisten. Fyrtiofem minuter egen med inspiration från både här och där. Strax ska vi iväg till bvc för vägning och mätning vilket var ett tag sedan nu. Jag gissar på en bra bit över 5kg för matvraket nu.

Hemmaträning har onekligen sina fördelar. Fyrtio minuter jobb följt av tjugo minuter amning och sedan ytterligare tjugo minuter jobb. Om Sixten gillar att äta från en svettig mamma vet jag dock inte, men eftersom han äter lika glupskt (han verkar ha ärvt mammas matbehov..) som vanligt så är jag nog förlåten.

Ben och core låg fokus på som vanligt, men axlarna fick också jobba lite lätt. Kettlebelltolvan var min kompis i samtliga övningar idag. Svingar, tåhävningar, knäböj, utfall, marklyft, framåtlutad enhandsrodd, drag mot hakan, draken och russian twist var utmanarna. Fast vissa övningar är alldeles för lätta med tolvan och jag får köra många reps för att känna något. Måste verkligen skaffa en sextonkilos.

Nyinköpt te (roiboos mynta) och ostmackor avslutar helgen. Imorgon ska det springas!

Jag har lyckats pricka in dagarna utan sol för mina små springsteg. I tisdags snöade det och idag var det grått och fuktigt. Men det gör inget när man får springa. Något lite längre idag. Totalt sett nästan exakt samma tid ute, men 500m längre och nu 4min gång följt av 6min lufsjogg. Totalt 23min spring idag. Dessutom hann jag med 20min core och en dusch innan Sixten vaknade, så nu är jag mer än redo för helg!

Medan Sixten var med pappa ute och sprang passade jag på att svinga och dra i kettlebelltolvan. Trots att jag tappat en del i clean & press, som jag inte kört på ett par månader, så kan jag konstatera att jag i övrigt är lika stark som under graviditeten och måste investera i en sextonkiloskula snart. Passande att jag har födelsedag om en dryg vecka. Kanske något att skriva på önskelistan.