Med 20,5 km och en total veckodistans på drygt 5 mil förklarar jag härmed officiellt mig själv tillbaks i springskorna. Nu är det bara att vässa formen lite. Eller nä, ganska mycket. Men eftersom dagens två mil sprangs utan att det var varken vidare dödsjobbigt eller gick superlångsamt så ska det nog ordna sig med den saken också.

Och nästa utmaning kan ju få bli att ta med sig Sixten och hans vagn på långpass också. Fast det är jag nog lite för lat och bekväm för ännu. Men om pappan också följer med så vi kan turas om kanske. Vi får se vad som händer när pappans första stora mål (sthlm marathon) är avklarat och träningen är lite mindre styrd ett par veckor.

Och appropå rubriken så är det dags för mjölkbaren att tömmas lite nu.