..eller snarare; du borde skämmas!

Idag har jag kört army vilket jag har sett fram emot i 14 dagar, det vill säga ända sedan jag sist körde det. Att det skulle vara styrkefokus visste jag, men att det är testvecka hade jag på något sätt lyckas förtränga. Lite konstigt eftersom jag trots allt är en av dem som bestämde vilka veckor testerna skulle ligga, vilket vi gjorde på vår terminsträff där vi även bestämde terminsupplägget.

Redan vid första stavelsen på ordet tester sprang min vilja och gömde sig. Den måste liksom vara förberdd för att orka. Lagom till efter uppvärmningen när det var dags att börja sprang den ut ur salen. Jo det måste den ha gjort för i mitt huvud fanns den definitivt inte. När jag kollar mitt resultat och jämför mot förra vårens så inser jag att det inte var supersupersuperdåligt, jag gjorde faktiskt 6st fler pushups (strikta, näsan ner i golvet, självklart på tå) än vid första testtilfället (och bara två sämre än vid andra) och stod i jägarvilan (90 grader i knäled, ingen vägg som stöd, armarna på bröstet, så upprätt överkropp som möjligt) 5 sekunder längre än första testet. Och jag har trots allt inte haft möjlighet att träna army så regelbundet som innan den här hösten. Men ändå, jag ska faktiskt vara bättre! Inga mountainclimbers denna termin, men däremot två nya övningar; planka och jämfotahopp. Jämfotahoppen innebär hopp jämfota framåt och så bakåt igen över två linjer (kompisens armar), ungefär 50-60cm brett, så många man hinner under 1min. Plankan står man i så länge man orkar. Här hade jag ju inget att jämföra med, men plankresultatet skämms jag verkligen över. Jag vet att det är en av mina svaga punkter, men längre än 2min och 15 sek bör jag som instruktör orka stå! Jag skäms! Problemet är liksom inte magen. Den skulle nog orkat lite till, men resten av kroppen börjar ju darra som ett asplöv.. Jaja, det kan ju bara bli bättre! Hoppen kan jag ju inte relatera riktigt till, men 51st känns som i minsta laget..

Men som sagt så är det inte i först hand resultaten i sig som gör att jag blir så arg på mig själv, utan det faktum att jag inte ens var bäst i salen och inte ens bästa tjej! Sånt gillas inte.. :) Fast mest av allt blir jag arg på min obefintliga vilja idag. Ok om kroppen hade lagt av totalt, men jag VET att jag relativt lätt hade kunnat pressa mig minst 15sek till i plankan och åtminstone 10sek i jägarvilan. Mera vilja och mera av världens bästa peppmaskin Lasse! Hade han varit där och skrikit på mig hade jag orkat pressa mig mer! Jag saknar dig kompis!

Här är iallfall de kassa resultaten plus en jämförelse med övriga tester:

Pushups: 34st (28, 36, 42)
Jämfotahopp: 51st (-, -, -)
Planka: 2min 15sek (-, -, -)
Jägarvila: 2min 35sek (2:00, 2:40, 3:25)
(Mountainclimbers: - (40sek, 45sek, 1min 5sek)

Nu ska jag träna army som bara den hela våren!! Och för att avsluta denna neggiga kväll lite positivt;

1. Det kan bara bli bättre och "rekord" är till för att slås!
2. Jag behövs på jobbet även på måndag och tisdag!
3. Barbiebenet (precis som Mia har jag också ett (eller två, men de krånglar som tur är inte samtidigt) kändes knappt av under armyn!
4: Förmiddagens fartlek kändes helt ok och barbiebenet protesterade endast genom att bli lite trött!
5. Jag har massa kärlek i mitt liv!