Äntligen fick jag springa på ett normalt löpband! På city domkyrkan fanns band av samma sort som på backaplan (där bandet och fotpoden också var överens) och redan där blev jag lite mer hoppfull. Så fort jag började springa kände jag att det här skulle bli en helt annan upplevelse än fredagens misserabla pass. Efter en check med klockan insåg jag att fotpoden och bandet var i princip överens! (Poden visade tom några sekunder långsamamre per km.) Tack för det!!

Stegrande distans, även kallat tempopass eller progressiv distans, stod på dagens agenda och fram till 4km stegrade jag lugnt och sansat farten för att vid 5km stanna på ca 4:40-tempo och hålla detta i 2km. 1km lugn nedjogg på det och jag var klar med dagens spring. Känns fruktansvärt skönt att få nån slags bekräftelse på att jag inte är onormal och inte kan springa på band samt att jag uppenbarligen hade en rejäl svacka i fredags. Det var inte i närheten av lika jobbigt att springa i (enligt poden) 4:40-tempo idag som då. Väldigt mycket lägre puls och en nästan förvånande mycket bättre känsla. Istället för spyjobbigt kändes det rätt skönt och behagligt! Tack för det!!

Och appropå puls så vill jag även passa på att tacka Milla för tipset om att maskintvätta pulsbandet (om man har ett "mjukt" sådant alltså och tvätta inte själva sändaren!) om det har dålig kontakt. Mitt band har ju krånglat till och från ända sedan i somras (trots att jag tvättat det med tvål och vatten någon gång i veckan) vilket jag trott berott på att batteriet börjat ta slut. Har tänkt byta det länge men dels alltid glömt bandet (de byter ut hela batterigrejen på sändaren) när jag varit i stan och dels velat vänta tills det totaldör. Men nu funkar det helt perfekt igen! Tack för det!!