Utseendet på diverse tidningsomslag har ju varit ett hett ämne bland träningsbloggarna under hösten och både Runners World och Fitness magazine har varit på tapeten mer än en gång. RW´s tycker jag personligen har blivit jättebra under det senaste året (med undantag under sommaren då de amerikaniserade omslagen tillfälligt var tillbaks) men Fitness verkar inte vilja ändra på temat tjejmedbarmage. Jag förstår att de vill ha den typ av omslag som säljer bäst, men vad jag inte förstår är hur vi kan vara så dumma som går på knepet? Men ok, vi bortser från bilden.

Idag ramlade nya nummret av Fitness ner genom brevlådan vilket ju alltid är lite kul. Men när jag tar en närmare titt på omslaget blir jag (även fast jag ignorerar bilden) bara trött, ledsen och arg. Är det verkligen så sorgligt att träning bara betyder utseende? Rubriker som "Ny kropp 2010" och "Bränn fett med medicinboll" ska (antar jag) locka till lösnummerköp. Suck! Jag vet inte hur det är med er, men jag tränar för att det är så fruktansvärt kul, för att jag mår så himla bra av det, för att jag vill utmana mig själv och för att bli den bästa löparen jag kan. Jag kunde inte bry mig mindre om hur mycket eller lite fett jag förbränner och vill inte ha nån ny kropp, jag trivs med den jag har! Däremot kan den såklart alltid bli snabbare, starkare och uthålligare.

Cilla (som numera bor i hundhimlen) fick va med på ett hörn :)

Som tur är så brukar ju det mesta av innehållet i tidningen bestå av lite sundare budskap, även om mycket återkommer år efter år. Jag förstår som sagt att tidingen vill sälja och att det inte är redaktionens fel att världen ser ut som den gör. Dock blir jag ledsen och uppgiven av att fler inte hittat glädjen, gemenskapen och självförtroendeboosten träningen kan ge utan bara förknippar det ett osunt utseendeideal.

Och by the way; ständigt dessa olika experter av olika slag. Vad är en expert? När är man expert?