Som jag konstaterat innan går det ju lite sådär med min skyndajättelångsamtplan. Därför tänkte jag att det kunde vara lika bra att köra första kvalitetspasset igår. Halvkvalitet iallafall. Fartlek. Två kilometer uppvärmning, fyra kilometer fartlek och så två kilometer nedvarvning. Och det var så himla roligt! Jag sprang bara på känsla men fokuserade på ganska långa ökningar med något kortare joggvilor mellan. Kroppen kändes förvånansvärt pigg och vissa ökningar sprangs i ner mot 4:30 fart utan att det kändes dödsjobbigt. Finfint.

Jag fortsatte på den inslagna banan idag och slog till på en ökning med fyrakommaen kilometer och ett slutresultat på sextonkommasex sköna kilometrar. Fast idag var det i ärlighetens namn inte lika lätt. Dels sprang vi (jag och Martin) en väldigt backig runda, dels var jag lite stel efter både löpskolningen i fredags och fartlekandet igår och dessutom sprang vi lite snabbare än jag antagligen hade gjort om jag sprungit själv. Men det gör inget för det var ändå en fin känsla i kroppen. Framförallt efter men även under. Snart är jag som vanligt igen!


Skrivet på min Iphone