Av någon anledning råkade jag slappa till mig och, förutom måndagens förkylningsvilodag, ta tre vilodagar på rad. Oj, då, så det kan bli. Förmodar att jag behövde det. Men det var då och idag sprangs det (plana) intervaller för första gången på flera månader. Minns knappt när det senaste sprangs så jag antar att det inte var under det senaste kvartalet.

Eftersom halkan verkar vara här för att stanna (och så har det kommit lite snö igen!!) fick det bli ett band på ett gym någonstans i stan och valet hamnade på detta. Sköna band men ett rätt instängt och ihoptryckt gym. 3km uppjogg, 5x800m och 2km nedjogg stod i planeringen och så blev det. Nästan. Under tredje intervallen fick jag något slags hjärnsläpp och fick för mig att det var 700m jag skulle springa, så de tre sista blev ju inte 800m. Lite lustigt hur min förmåga att tänka klart försämras så mycket bara för att det är lite jobbigare än behagligt.

Fast jag är rätt möjd med passet ändå, förutom en oroväckande känning i vänster baklår som helt plötsligt dök upp i början av tisdagens långpass. Bäst att hålla under uppsikt! De två första intervallerna (som alltså var 800m) sprangs på runt 3:20 (4:10 min/km) och de tre sista strax under 3:00 (4:15 min/km). Helt enligt plan vilket känns bra för intervallsjälvförtroendet som inte alltid är det bästa.

Nu väntar egentid framför tvn. Imorn ska det ätas frukost på café, springas tempopass och tränas (löpförbättrande)styrka. Dessutom ska det skrivas en summering av 2009 och en ges en framåtblick på mitt 2010. (Och jobbas kväll.) Ingen vila och inge ro, men livet är rätt ok ändå!