Karriären gick det väl inget vidare med. Min magisteruppsats är fortfarande inte klar, men pengar måste man ju ha för att överleva så jobb prioriterades även om det inte var rätt rätt sorts jobb. Jag avslutade, åtminstone tillfälligt, mitt gymreceptionsjobbande och satsade på, kanske inte en så mycket tryggare anställning men ett mera lön för mödan jobb, i och med mitt timvikarierande som vårdbiträde på en korttids- och rehabavdelning. Upptäckte att de där funderingarna på att bli sjuksköterska som jag haft genom åren nog inte var så fel ändå. Nu vill jag ju såklart hitta ett jobb där jag får fylla dagarna med idrottsnutrition, men vem vet, kanske blir det en sjuksköterska av mig också någon gång i framtiden? Med företagandet gick det väldigt segt men det är bara att kämpa vidare och försöka hitta nya möjligheter under 2010. Någon gång ska jag som sagt jobba heltid med mat och (elit)idrott.

Det som nästan enbart var bra under 2009 var min träning. Jag sprang 2413,1 km eller drygt 241 mil (207,5 mil 2008). Jag utvecklades rätt rejält som både löpare och cykelinstruktör. Detta var året då jag förbättrade min tid på Göteborgsvarvet med över 3 minuter trots att jag ”tog det lugnt” och såg loppet som ett lite snabbare långpass och en del i träningen inför årets stora mål två veckor senare. Detta var året då jag blev marathonlöpare och sprang i mål på Stockholms stadion på en tid jag aldrig ens i min vildaste fantasi hade vågat tro på. Jag blev visserligen inte ultralöpare och jag klarade tyvärr inte den där hemska milen under 45 min, men hade jag haft en bättre dag hade jag åtminstone klarat av sub 46. Och kanske springer jag längre än marathon under kommande år. Nytt personligt rekord skrevs dock och en månad senare insåg jag ännu en gång att min kropp klarar så mycket mer än jag tror. 31 sekunder från silvermedalj men ett krossat personligt rekord. 10 minuter på Lidingöloppet och 11,5 minuter på Finalloppet, rekord efter rekord. Jag gillar alltid min kropp, men när den gör sånt här älskar jag den mer än någonsin. Tack för en jättebra säsong kroppen! 2009 var även året då jag fortsatte älska yoga och Body Balance som är så bra för det mesta. Dessa pass gör mig bättre både som människa och löpare, vilken tur att jag upptäckt detta! Detta var också året då jag tränade alldeles för lite Army Training. Det började bra under våren, men under sommaren och hösten ställde dumma jobbtider och andra faktorer till det lite. Vilken tur att 2010 ger mig möjlighet att välja mellan fler pass så att jag kan utveckla min löpning även genom detta. Army training var även något som jag detta år utbildade mig till instruktör inom. Ännu ingen fast klass, men även här kommer det nya året erbjuda fler möjligheter till instruerande. Inom cykeldelen vidareutbildade jag mig och hämtade inspiration på konvent. Jag utvecklades en hel del, körde temapasset Känn ingen sorg för mig Göteborg klockan fyra på morgonen och älskar att få använda åtminstone träningslära/anatomi/fysiologidelen av kunskaperna från min långa universitetsutbildning. Att inspirera andra och att försöka sprida träningsglädje samt en förståelse för smart träning är det roligaste jag vet. Det var också mycket på grund av detta jag startade upp en löpgrupp. Först i egen ideell regi och sedan via dåvarande gym.