Ihh! jag har verkligen inget tålamod. Jag vill inte vänta ända tills imorn med att springa, det känns som det var en evighet sedan jag sprang sist. Det var igår kväll.. 6,7km lättdistans. Det icke existerande tålamodet gjorde dock sig påmint även där. Jag irriterar mig något fruktansvärt på att pulsen inte hänger med min tanke, vilja och känsla. Den är inte alls lika låg och fin som jag vill att den ska vara (läs; inte lika låg som den var INNAN jag blev gravid). Jag anstränger mig och anstränger mig för att springa det långsammaste jag kan och andningsmässigt känns det superlätt. I benen känns det jätteplättlätt. Men pulsen, den ligger fortfarande 10-15 slag högre än den borde (brukade)vid en viss hastighet. (Fast det blir lite, lite bättre för varje pass faktiskt!) Eh, inte så konstigt kanske. Men likväl har jag noll tålamod och vill vara i exakt samma form som för ett år sedan. Finns det en utbildning i tålamod?