Först och främst; tack för alla snälla kommentarer på föregående inlägg!! Och ja, som någon skrev så har jag nog någon slags extra turboväxel som bara går att användas på tävling. Det är nog bra, men samtidigt kan vetskapen om det göra att jag får lite prestationsångest så vi talar tyst om den va? :)

Just nu sitter jag på tåget hem till gbg och har en minst sagt fullspäckad vecka framför mig. Jobb alla dagar utom torsdag och däremellan massa träning och lite måsten som cykelpassfix, storhandling (skämmigt tomt i mina matföråd) och några inklämda vännerträffar. Ett och annat påskägg ska jag försöka hinna med också, både i form av vanliga ägg och godisägg. Eller nä, inte godisägg det är äckligt, men vanligt godis lär ju slinka ner. Fast det gör det ju i och för sig rätt ofta annars också.

Kroppen känns oförskämt pigg och det enda som skvallrar om att jag tävlade igår är att jag är lite öm "på huden". Jag brukar bli det när jag är extra vätskig, vilket jag brukar bli när kroppen har stressats eller pressats på olika sätt. I övrigt känns ingenting! Återhämtningsjoggade lite kort igår och inte ens då kändes benen så trötta som jag tycker de borde. En skön känsla!

För övrigt har jag redan börjat nedräkningen. 17 dagar utan varandra. Sjutton. Lite för länge för att det ska kännas bra, men ändå lite kortare än förra gången.