OM jag flyttar från Göteborg framöver kommer jag nog sakna Skatås mest av allt. (Inget flyttande är bestämt alltså, men mer och mer pekar ju på att det eventuellt blir så förr eller senare.) Mitt älskade Skatås. Idag var det vår där. Visserligen var det vår överallt, men där var det liksom lite extra vår. Detta trots att det faktiskt låg lite snö kvar här och var i backen där jag duktigt sprang min backlöpning. Duktig var precis det jag kände mig för det gick faktiskt rätt segt. Det finns tre anledningar till det:

1. Jag tävlade i söndags.
2. Jag är inte van vid backträning just nu.
3. Jag köre löpskolning innan själva backintervallerna.

Det där med löpskolningen är ju intressant. Vad jag vet rekommenderas man att köra denna innan backlöpningen, men jag har alltid envisats med att köra den efteråt eftersom det har känts bättre på något sätt. Men idag testade jag för en gångas skull att köra den innan, men det skulle jag ju inte gjort. Jag blev ju bara trött och seg av det. Visserligen kanske man inte ska köra så länge som 17min (Och kanske inte 100utfallssteg, även om de inte kändes av så mycket just när jag gick dem.), men ändå. I fortsättningen fortsätter jag att köra på mitt sätt.

Segt eller ej, det var vår i luften och jag befinner mig fortfarande i nåt slags rus efter söndagens bedrift så det spelar ingen roll. Och det var härligt att vara tillbaks i finaste Skatås igen. Nu har jag (om inget oförutsett händer (läs; jag får ett "riktigt" jobb i sthlm)) en hel lång vår och sommar att spendera bland mördarbackar, rådjur och småstigar!