Tänk om man kunde få en dag då man bara fick sova hela dagen. Sova och äta. En sådan dag hade suttit fint just nu. Det skulle vara skönt att få slippa jäspa konstant, vara så trött att man nästan sluddrar när man pratar och att gå runt med ögon så trötta att de tåras.


En annan gång när jag var väldigt trött :) 1500m över havet i juli.

Sen borde jag skärpa mig och sluta planera så mycket. Inse att jag inte kan ha en plan som innehåller nästan lika mycket träning (om än mindre löpning) som vanligt. Det går ju inte, det är bara att inse. Det är dumt och slitsamt att bli arg på sig själv för att tröttheten ofta vinner över viljan att springa/cykla/yoga/styrketräna. Det tar ytterligare en bit av den dyrbara energin. Dumt. Skärp dig. Det som blir av är bra, det som inte blir av blir helt enkelt inte av. Ingen idé att hetsa upp sig över det. Var sak har sin tid.