Det där med att man ska vila på helgen har jag inte praktiserat denna helg. Visserligen vilade jag ganska mycket i veckan, men ändå. Träningsmässigt har jag dock vilat. Ingen form av denna vara på tre dagar, vilket känns lite konstigt. Det är inte ofta jag har så många vilodagar i rad utan att vara förkyld, bortrest eller liknande. Men så är allt inte riktigt som vanligt heller. Slöat har jag då dock inte. Besök av mammafamiljen och leverans av bäbissaker. Ikeashoppning, tv-köp samt fixande och pysslande i boet. Och så hann jag med lite bakande också. Såklart. Kladdkaka är enkelt och snabblagat och passar fint tillsammans med en klick vispgrädde, te och solsidan. Idag ska jag vila lite. Och träna. Fast jag vet inte riktigt vad. Får fundera lite och samla kraft att ta tag i lite andra saker som står på agendan först.



Efter en lång dag, som ändå gick riktigt smidigt, somnade jag i mitt nya hem strax efter halv ett igår. Då hade vi ändå, med hjälp av syster och bästa Ellen, lyckats få iordning på en hel del av röran. Mycket återstår att fixa, men jag är ju faktiskt ledig nu och har (nästan) all tid i världen att komma till ro. Jag tackar världens bästa pappa med fru för att de helt frivilligt kört 30mil från Arvika till Göteborg, därefter burit och fixat, för att sedan köra 50mil med ett tugnt släp. Allt för att hjälpa lilla mig. Och det är inte första gången jag flytar precis.. Tack också till finaste Jenny, Kristoffer och Madde som jag "tvingade" på ett gratis träningspass i form av bärande av mina grejer. Själv bara jag också rätt mycket. Jag må vara gravid, men inte invalid har blivit något av mitt motto. Och bäbisen verkar ju inte ta illa iupp så varför inte? Fast när uppackandet och iordningfixandet är klart ska jag försöka koncentrera mig på att vila och samla kraft inför förlossningen. Det ska ju vara bra har jag hört..



Mitt uppe i festivalandet har jag faktiskt sprungit. En gång, i fredags. Det var varmt och tungandat. Då blev det ett knappt åtta kilometer långt distanspass. Inte lätt, men inte snabbdistans. Jag hade tänkt klämma in ett kort pass även igår, men dels ösregnade det och dels hade jag väldigt ont om tid så det blev inget. Det är dåligt med spring för tillfället. Antalet kilometrar per vecka har sjunkit drastiskt. Det är dåligt med träning överhuvudtaget föresten, och definitivt dåligt med långpass. Men som det mesta har det sina förklaringar. En av dem är att jag är på festival och därefter på resande fot nästan hela tiden i två veckor. Sen finns det andra också, men de kan vi ta senare.

Här är den lilla staden

Idag ska jag iallafall försöka ta mig iväg på något halvlångt. Får se hur mycket jag kan skrapa ihop i lilla stan. Jag ogillar starkt att springa på större vägar, därför får jag sicksacka mig runt lite i innerstan. Det hade varit roligt att kunna få ihop åtminstone 14km, men vi får se hur det blir. Resten av dagen äter jag pappas goda mat (jag gissar på italienskt), slöar och kramas. Det är rätt skönt med semester ändå. Var sak har sin tid.





Det tränas inte så värst mycket just nu. Eller rättare sagt; det tränas minimalt. Jag sprang förvisso lite igår, men det passet var så tungt att jag började fundera över om det verkligen var på riktigt förra lördagen? Inget man vill komma ihåg, så jag glömmer, vilar lite mera och hoppas på bättre tur nästa gång. Det betyder desvärre att även älskade utearmyn idag fått strykas från schemat och det känns inte bra i lilla hjärtat.

Tur då att jag har massa annat att sysselsätta mig med. Jag har exempelvis köpte ett par skitsnygga träskor (se bild), ett rosa springlinne (Ja det där som jag vet både en och två (blogg)kändisar som har.) och ätit massa god utemat. Dessutom har jag varit på Liseberg och återigen insett hur pinsamt feg jag är. Det hemskaste jag kan tvinga upp mig själv i utan att få panik är Lisebergsbanan och Flumride (Men den sista avstod jag ändå, för jag höll på att frysa sönder. Bara ben kan man tydligen inte ha en svensk sommardag.), men då är jag ändå lite lätt skärrad och det är med skräckblandad förtjusning jag sätter mig i vagnen/stocken.

Spela på chokladhjul gillar jag däremot bättre, men tyvärr verkar de inte gilla mig lika mycket?
Jag tycker var och varannan människa går runt med en sådan där megastor chokladkaka så det går ju bevisligen att vinna. Men inte för mig vad det verkar. Fast när det väntas stekt halloumi med egengjord potatissallad (färskpotatis, rädisor, paprika, soltorkad tomat, fetaost, babyspenat och vinägrette) gör det inte så mycket. Det är ju minst lika gott. Kanske till och med godare.



Det regnar ute och jag är tröttare än tröttast. Ögonen stänger sig snart av sig själva. Men snart är det helg och snart får jag träna nästan som vanligt (Iallafall i en dryg vecka.). Roligt!

Gänget som skulle tjejkvälla ikväll har krymt rejält. Nu är vi bara två. Fast det betyder att vi får mer vin va?

Min helg kommer annars bestå av lite spring, lite army och lite aktiviteter med mamma och minisyster som kommer på besök. Det blir bra det. Fast lite sol skulle underlätta lite. Iallafall när man ska gå på Liseberg.

Vad ska Du göra?



Jag är lite lätt besatt av denna låt:


(Ok, ni får ignorera textningen, hittade ingen utan.)

Jag och min lillasyster har nån slags gen som gör att vi kan spela en och samma låt på repeat ungefär 20 gånger i rad utan att tröttna. Tids nog tröttnar vi väl i och för sig, men det tar ett bra tag :)

Förövrigt kan jag återigen konstatera att det inte är supersmart att planera in korta intervaller (9x400m) dagen efter ett armypass oavsett om jag är instrutör eller ej. Trodde jag skulle klara mig undan träningsvärk och trötthet när jag "bara" instruerade och alltså inte var lika aktiv som vanligt, men nä då. Att dessutom köra dessa intervaller på morgonen när jag, visserligen fått i mig frukost men, knappt är vaken är inte heller ett jättesmart drag. Dock hade jag inte så många andra alternativ och nu är det gjort. Rätt bra gick det också trots allt. Snabbaste gick i 3:50-fart (Den sista såklart, som alltid.). Det tar sig. Nu jobb hela dagen och kvällen. Och resten av veckan känns det som. Söndag är enda lediga dagen, men det ska nog gå bra. Bara tio dagar kvar tills jag får kramas.



Igår improviserade jag ihop spenatbröd (ska skriva mer om det vid ett senare tillfälle) och fixade en plåt pepparkaksmüsli. Imorse gick jag upp tidigt (för att vara en ledig lördag), myste med levande ljus, kaffe, juice, fil, smör, ost, paprika och dessa deliaktesser. Fantastiskt.

Ännu mer fantastiskt var det att mysjogga en dryg mil tillsamans med två vänner från löpgruppen jag hade hand om i höstas. Lite uppdatering om vad som hänt sedan sist, vad som kommer hända framöver och allmänt surr om livet. Fem minusgrader, ett vackert vinterlandskap, knarrande snö unde fötterna och en sol som liksom gav verkligheten det där lilla extra. Kärlek.

Tack för en bra start på dagen Rena & Tobias!

Resten av dagen spenderar jag med mamma, systrar och mammaman. Njuter av att vara ledig och förtränger hur verkligheten egentligen ser ut. Laddar upp kroppen med fysisk och psykisk energi inför morgondagens långpass.

Hoppas ni får en lika bra lördag!



Det blev ingen bra dag, det blev av flera olika anledningar en riktig skitdag. En dag att gömma undan längs bak i raden av dagar. Mota bort och gå vidare. Lägga tankar och fokus på det som är bra.

Även om pengar är rätt essentiellt och svårt att klara sig utan i dagens samhälle så har jag andra rikedomar som kanske inte är så självklara. Jag har en kärlek, om än sextio mil bort. Jag har fina och lojala vänner som ger mig kraft och energi. Jag har en ganska stark och frisk kropp som oftast gör det jag ber den om och fortsätter utvecklas sakta men säkert. Jag har en trygg, om än uppdelad, familj som jag vet finns där för mig när det krisar. Och jag avslutade dagen på ett av de bästa sätt som finns; ett lagom snällt armypass tillsammans med starka, fina och kloka Sus.

Imorgon är en annan dag.



Första delen av min julafton spenderades hos mammafamiljen. Först lite spring som sagt och sedan tomtegröt, dusch, fix och dopp i grytan (risalamalta för mig) vid lunchtid. Slöande, Kalle-tittande (jag somnade som vanligt en sväng) och sedan julmiddag nummer ett föjt av julklappsutdelning nummer ett. Tyvärr glömde jag helt av att fota denna del av dagen, men under kvällen som spenderades hos pappafamiljen en knapp kilometer bort var kameran med (dock hamnade jag själv inte på bild :):


Julhundar


Minsta julvovven Xelda


Gammelvovven Wilma


Julbord nummer 2


Jultallrik nummer 1 från julbort nummer 2. Veggie såklart


Julgran nummer 2 med pakethög nummer 2


Tomten alias pappi





Efter en tågresa som, precis som för det mesta, tog mycket längre tid än den skulle, är jag nu på plats i soffan hemma hos pappafamiljen. Känns bra även om det redan när jag klev av tåget började klia lite i mig. Jag blir så lätt rastlös i den här stan. Inte för att jag brukar göra så värst mycket annat än äta, träna, sova, jobba, data (alltså blogga, läsa bloggar, facebooka och annat superviktigt) och försöka klämma in dejter med mina vänner hemma i gbg, men det är som om bara tanken på att det inte finns någonting att göra här gör mig rastlös. Fast samtidigt blir jag fruktansvärt lat också. Det brukar ju bli lite si och så med träningen när jag är här, så min planering är faktiskt ganska tunn. Ett par löppass jag "måste" få till, resten är bonus. Lika bra att passa på att vila extra när man vill. Mina ben har många mil att springa framöver.