Jag har slarvat med yogan den senaste veckan. Eller ja, inte kört ett enda pass är en bättre beskrivning. Nu har jag i och för sig inte kört så många andra pass heller, kroppen har inte varit riktigt på topp och helst velat sova hela tiden. Men tillbaks till yogan. När jag inte kört det på någon dryg vecka är det alltid samma stela baksida (Och idag även stela magmuskler! Har aldrig hänt förr..) som möter mig när jag ska upp i min första hund. Känner mig minst sjuttio år gammal och vill genast lägga ner allt som har med yoga att göra. Fast sen skärper jag mig, accepterar dagens utgångsläge och gör det bästa av situationen. 45 minuter senare är jag kanske inte supermjuk, men åtminstone lite mindre stel. Tänk så lite som behövs.
Den här finingen fick jag upp när jag googlade "yoga hund".
Det var dock nära att jag inte tog mig upp idag heller. Ögonen ville inte öppna sig och det var i ett nästan sovande tillstånd jag satte mig på mattan. Jag undrar hur det kommer kännas imorgon. Planen är nämligen att försöka springa lite igen då. Eftersom det inte är så smart att springa utan mat i magen när man har en bäbis boende därinne betyder det att jag måste upp sådär sjukligt tidigt igen. (Nej, det går inte att springa på kvällen efter jobbet just nu. Det går att lufsa, men inte springa.) Så nu håller vi en tumme för att nästa natt är en natt med bra sömn och att ögonen åker upp alldeles av sig själva. Ok?
