För andra dagen i rad vaknade jag fem minuter innan klockan, pigg och utvilad! Har det vänt nu tro? Igår åt jag en liten minifrukost (Ett stort glas nyponsoppa och två kokta ägg) och åkte därefter till lyxgymmet och körde ett styrkepass. (Jag upptäckte även hur mycket kroppen faktiskt har förändrats utseendemässigt på bara några månader (häftigt!), men mer om det någon annan gång.) Därefter utelyxfrukost och jobb.

Idag drack jag ett stort glas nyponsoppa och klädde sedan på mig springkläder. Inklusive jacka, vilket kändes som ett bra tecken. Det är höst nu, min bästa springårstid! Och inte blev jag besviken inte. Trots lite träningsvärksstel rumpa och bara halvvakna ben svävade jag fram. Visserligen i ett riktigt långsamt lufstempo, men vad gör det? Det var sol (fast sen lite regn), det var kyligt och det var höstigt. Det var underbart!


Denna morgon var det denna som framkallade mest minnen. Någonstans längst där framme, inklämd mot staketet står en 19 årig Andréa och känner ungefär samma känslor som en morgon drygt nio år senare.

Nu är jag redo för jobb, fem timmars bussresa och 30 års fest. Tänk vad lite springning kan göra.