Idag är jag ledig från vanliga jobet så jag passar på att jobba lite med mitt kentpass som jag ska köra på Rosa dygnet. Och jag gör det minsan inte själv! Bäbisen verkar gilla Kent för han/hon sprattlar hej vilt därinne. Jag har inte känt så mycket rörelser innan, men de senaste dagarna har jag till och med kunnat känna lite utanpå magen! Små fjäderlätta snärttar när jag lägger handen där jag känner rörelser på insidan. Häftigt!!

Ända från början har jag varit stensäker på att det är en liten minikille som ligger där inne. Fråga mig inte varför, jag bara vet det. Martin tror däremot att det är en tjej. Ska bli spännande att se vad det blir när den dagen väl är här. Om cirkus 150 dagar vet vi. Det är 147 dagar till den 17 februari, men jag tror nog att bäbisen kommer stana lite längre än så. Det känner jag också på mig. Hade det varit skottår hade han/hon garanterat tittat ut den 29:e bara för att liksom.

Jag tycker det är spännande att inte veta vem som döljer sig därinne. Jag ve att många väljer att ta reda på vilket kön bäbisen har, men för oss är det på något sätt helt självklart att inte vilja veta. Överraskningar är ju kul!