Nu har jag inlett min nya karriär (eh.. eller inte..) som simmare. Lyckades rota fram en gammal bikini som brösten fick plats i, men tyvärr var byxorna lite för stora så det kändes som att jag skulle simmar ur dem. En inte helt angenäm känsla. Nästa gång får jag nog missmatcha lite..

Men det där med teknik alltså.. Jag har försökt lära mig (visserligen enbart på egen hand) att crawla men det går bara inte. Armar och ben har jag koll på, men andningen är det sämre med. Jag vill liksom göra tvärt om hela tiden. Andas in när jag är under vattnet och vice versa. Inte så bra. Så jag håller mig till tantsimmet ändå. Fast för att vara tantsimmare så måste jag simma rätt snabbt, för jag irriterade mig konstant på alla sjukt långsamma människor som jag var tvungen att trixa mig om hela tiden. Extra svårt nu när man liksom inte vill ha en spark i magen. Fast snabbt och snabbt föresten. Jag tror inte att 1500 meter på runt 43 minuter räknas som särskilt snabbt. Speciellt inte med tanke på att jag en gång, i skolan när det visserligen var lite tävling, simmade 2000 meter på ungefär samma tid. Möjligen några fler minuter, jag minns inte så noga, men någonstans däromkring iallafall. Allt är relativt.

Men förutom risken att simma ur bikinin och alla långsamma människor så var det ändå rätt trevligt att simma. Jag vet att jag brukar tröttna på det efter ett tag, men ett par veckor ska jag nog stå ut. Fint.