Ok då, magen växer inte långsamt, den växer precis som den ska. Exakt på medelvärdet på den där kurvan. Imorse var jag hos barnmorskan och fick reda på det. Plus att mitt hb inte så oväntat sjunkit, att vikten ökat och att mitt blodsocker var bra. Bäbisens lilla hjärta slog 148 slag per minut, jämfört med 150 för ungefär fem veckor sedan.

Min ordinarie barnmorska var sjuk så jag fick träffa en annan idag. På ett sätt tyckte jag bättre om henne, hon verkade mer som jag, strukturerad liksom. Inte för att jag tycker att min ordinarie är dålig på något sätt, men jag fastnade helt enkelt för den här tjejen. Egentligen borde jag kanske be om att få byta? Men nä, sådan är jag inte. Jag ogillar starkt att "ställa till besvär". Och för den delen kommer jag ändå få byta den sista tiden sen när jag flyttat till Stockholm.

Just nu pågår rosa bandet-galan och jag kollar lite på den samtidigt som jag fixar med annat nödvändigt. Jag har alltid nära till tårarna, särskilt när jag ser program om sjuka djur (eller bara djur i allmänhet, jag börjar exempelvis nästan gråta om jag ser en bullterrier) eller om sjuka människor. Det blir inte bättre av att vara gravid kan jag meddela. Men tårar är ju bra, de liksom rensar upp.