Medan jag sprang imorse funderade jag över det här med graviditetskrämpor. Med risk för att få äta upp det här och snart drabbas av allt man kan tänka sig resten av graviditeten, få en förfärlig förlossning och drabbas av allt man kan tänka sig vid en eventuell andra graviditet, konstaterade jag att jag inte har märkt något av det där. I böcker och tidingar läser jag om halsbränna, förstoppning och ryggont. Om sömnsvårigheter, svårt att andas och återbråck både här och där. Jag måste vara otroligt lyckligt lottad för jag känner verkligen inte igen mig i de där beskrivningarna. Det är klart att jag blir lite mer andfådd än vanligt av att gå i trappor och det är klart att jag är trött i ryggen och benen på kvällarna (Men jag tror mycket av det beror just på att jag har ett såpass fysiskt jobb och att jag inte hade känt av det lika mycket om jag haft möjlighet att sitta ner mer.). Och visst var jag förlamande trött, hade ont i brösten och fick stå ut med pyttepyttelite illamående precis i början. Men i övrigt märker jag ingenting! Jo, en blodåder på ena låret har blivit lite stor och jag vaknar ibland på natten och har svårt att sova. Men det är faktiskt bara småsaker i sammanhanget. Inte ens några cravings har jag. Det hade ju annars varit lite festligt. (Såvida det inte var okontrollerbara sug efter kött, lök, tomat eller annat jag ogillar förstås.) Tack för det. Nu är det bara att hoppas på att jag inte får äta upp det här då..