Traditioner är till för att följas. Även om det är tjugofyra minusgrader ute och vecka 33 inleds just denna dag. Jag tror det här var den kallaste springtur jag varit med om. Känns bra att få sätta lite rekord även om magen är stor och tempot knappt liknar spring. Fast jag hade väl inte ens i min vildaste fantasi trott att jag skulle få julaftonsjogga detta år. I vecka 33! Fast jag kanske bara har underskattat min kropp, som så många gånger förr. Men oavsett så är jag glad över att jag kan. Det blev inte så långt och det gick inte så snabbt. Jogg varvat med promenad i en halvtimme. Frost i håret. Frost i ögonfransarna. Vitt, kallt, oerhört fint. Jag önskar att alla fick uppleva det här. God jul!