Det gäller ju att leva i nuet, att förstå att livet är nu och inte sedan. Men med så många saker att räkna ner till kan det ibland vara svårt. Jag lever här och nu, men det betyder inte att jag längtar framåt.

Idag börjar graviditetens 31:a vecka vilket innebär att det är 69 dagar till beräknad födsel. Chansen att bäbisen verkligen kommer ut just om 69 dagar är inte sådär jättestor, men en hållpunkt är bra att ha. Jag börjar bli lite lätt stressad över alla attiraljer som ska skaffas, men har bestämt mig för att varken börja köpa eller bli alltför stressad förän efter jul. Dels behövs alla pengar till julklappar just nu och del lär tomten komma med en hel hög bäbisprylar.

Det är 38 dagar kvar tills jag flyttar från staden jag levt i under åtta och ett halvt år. 38 dagar innan jag lämnar allt det fina som jag kommer sakna (exempelvis skatås och all mysighet som faktiskt finns här på västkusten) och allt det mindre fina (exempelvis regnet..) som jag inte kommer sakna. Ett nästan nytt liv börjar i Stockholm. Nygammalt på ett sätt, jättenytt på ett annat.

Med denna dag medräknad har jag 23 dagar kvar att jobba. Mindre än en adventskalender! Nog för att jag gillar mitt jobb, men det ska bli otroligt skönt med runt en månads ledighet innan livet förändras för alltid.

Om 8 dagar åker jag till Stockholm och får för första gången bo i mitt kommande hem. Gå runt och bekanta oss med området, njuta av att ha en alldeles egen bostad och ta vara på varje minut vi har tillsammans just denna helg är vad vi kommer göra. Och handla julklappar. För någon gång mitt i all nedräkning är det julafton. Och såsmåningom nytt år. Julen spenderas som alltid i Värmland, sista året vi firar var för sig. Nästa år har vi en egen familj.