Idag hade jag tänkt premiärträna lite lätt (mycket lätt och kort) men jag har fått lite nya mjölkstockningstendenser och dessutom har stackars lilla Sixten ont i magen och är väldigt ledsen. Så träningen får vänta.
Det gör så ont i mig när han skriker och jag/vi inte kan göra så mycket för att hjälpa honom. Mer än att försöka trösta så gott det går. Det kan inte vara lätt att vara så liten..
En annan svår grej är att hinna äta. Dagarna bara försvinner utan att jag hunnit få i mig hälften av vad jag behöver. Jag har aldrig varit särskilt orolig för att de där extra gravidkilona ska vara svåra att bli av med, men nu är jag snarare rädd för att tyna bort helt. Trots godis och fika mest varje dag.
Nä, nu blev det lite väl deppigt. Jag är ju inte deppig egentligen, jag är ju jätteglad för världens finaste Sixten! ♥
Nä, nu blev det lite väl deppigt. Jag är ju inte deppig egentligen, jag är ju jätteglad för världens finaste Sixten! ♥
