Jag sov inte som en prinsessa inatt. Jag sov riktigt dåligt. Först hade jag problem med att somna och när jag väl gjorde det vaknade jag en timme senare och hade jätteont i ena lilltån. Ja, du läste rätt, lilltån. Hade en blåsa där som jag inte kunde låta bli att massakera. Det brukar bli så bra så. Det blev det denna gång också. I ett dygn tydligen. Nu pulserade hela lilltån och hur jag än vände och vred på mig gick det inte över. Jag försökte ligga så tån inte stötte emot något men det hjälpte inte. Sen försökte jag ligga med foten i högläge, men inte det heller hade någon effekt Tillslut gick jag upp och svalde en alvedon, hur töntigt det än kändes. Inte gick det över. Tillslut somnade jag tydligen i ren utmattning och när jag slog upp ögonen nästa gång var klockan halv nio. Halv nio!! Jag försover mig ytterst sällan (minns inte ens hur många år sedan det var sist) och greps såklart av halv panik. Jobbmässigt sett är det ju jättelugnt, jag börjar inte förän 9:45 och det tar bara 10min att cykla dit. Men själsmässigt kändes det som en katastrof och som hela dagen var förstörd. Att jag missade min planerade morgonyoga spelade mindre roll, men att behöva "stressa" med frukosten betydde desto mer. För vanliga människor är det säkert helt normalt att ha endast ha en timme på sig på morgonen, men jag vill ha min tid! Lugn och ro och en sak i taget. Nåväl, till jobbet kom jag, som vanligt några minuter "för tidigt", och resten av dagen blev faktiskt helt ok. Förutom att jag måste diska nudå kanske. Diskmaskin är en sak jag ska skaffa när jag får ett större bo.