Min kropp vill tydligen inte riktigt samma som min hjärna och mitt hjärta. Kroppen vill mest sova (men pigg verkar den inte bli ändå) medan hjärnan och hjärtat vill göra massor av andra saker. Hjärtat och hjärnan verkar spela i underläge för det är hela tiden kroppen som vinner. Fascinerande. Ta exempelvis det här med kaffe. Jag dricker vanligtvis ganska mycket kaffe. Men så en dag för någon dryg månad sedan vaknade jag upp och kände avsmak för kaffe. Jag mådde illa bara jag kollade på kaffebryggaren. Typ. Jag var så innerligt trött och kunde knappt hålla ögonen öppna. En kopp kaffe hade suttit fint, men det gick verkligen inte.
Numer kan jag dricka en kopp per dag om jag vill, men jag tycker inte det smakar på långa vägar lika gott som det brukar. Kroppen vill tydligen inte ha kaffe, vilket i och för sig kanske är rätt naturligt, det är ju trots allt en form av "gift".
En annan grej är godis. Jag äter fortfarande ganska mycket godis (Ja, jag tycker att det är gott, jag äter varierat och näringsrikt i övrigt så varför skulle jag inte göra det?) men jag behöver en mycket mindre mängd för att bli nöjd. Om jag innan behövde femton bitar innan jag blev nöjd räcker det nu med ungefär hälften. Konstigt. Undrar vad nästa grej är? Vad som helst, bara det inte blir morgongröten med hallon, solrosfrön och mellanmjölk. Eller jordgubb- och apelsinjuicen. Eller morgonägget. Denna frukost är det godaste som finns.
