Efter en tågresa som, precis som för det mesta, tog mycket längre tid än den skulle, är jag nu på plats i soffan hemma hos pappafamiljen. Känns bra även om det redan när jag klev av tåget började klia lite i mig. Jag blir så lätt rastlös i den här stan. Inte för att jag brukar göra så värst mycket annat än äta, träna, sova, jobba, data (alltså blogga, läsa bloggar, facebooka och annat superviktigt) och försöka klämma in dejter med mina vänner hemma i gbg, men det är som om bara tanken på att det inte finns någonting att göra här gör mig rastlös. Fast samtidigt blir jag fruktansvärt lat också. Det brukar ju bli lite si och så med träningen när jag är här, så min planering är faktiskt ganska tunn. Ett par löppass jag "måste" få till, resten är bonus. Lika bra att passa på att vila extra när man vill. Mina ben har många mil att springa framöver.