Jag har varit ute och sicksackat i lite mer än en timme och en trekvart. Sicksackat och blivit solbränd. Jag får be att återkomma med mera information om loppet och funderingar över min prestation. Men jag kan ju redan avslöja redan nu att detta är det första lopp jag inte satt nytt PB på. Fast det hade jag ju heller inte väntat mig så det är inget jag är ledsen över. Jag tar med mig lite vin, massa vatten och en hel del grillgrejer och åker ut till Röda sten och umgås med icke springande vänner istället. Sommaren är här på riktigt!





Tro det eller ej, men det blev lite dansande igår. Efter att ha överraskats med ytterligare ett OS-brons tog vi oss i kragen och begav oss ut på stan. Debaser Medis var vårt mål och efter tröttsamt köande kom vi slutligen ut på det där dansgolvet. Och vilket dansgolv sen! Hur bra känns det inte när tre snygga dj´s spelar massa nostalgimusik från en svunnen tid? Nästan så att man lyckades glömma trettioårskrisen som börjat komma smygande. Vad sägs om Pulp och Suede exempelvis? Inte varje dag man lyssnar på dessa gamla godingar. Och det bästa av allt är nästan att jag trots rätt många glas rödvin har mått alldeles förträffligt idag. Ett litet uns av huvudvärk men en förtidig födelsedagspresent botade denna. Nu ska jag njuta av de sista timmarna innan verkligheten knackar på dörren.




Startklara (Foto: Mia)

Jag (och Martin) har varit ute och bloggjoggat tillsammans med Mia, Miranda och Petra. Drygt 30km lyckades vi samla ihop genom att springa runt halva Kungsholmen, genom Pampas, bort till Sundbyberg, via Ursvik (Jag fick iallafall se starten till de där omtalade banorna!) bort till Brunnsviken och Hagaparken för att sedan avsluta med lite stadslöpning, via en koll på karlbergs hinderbana, tillbaks till kungsholmen och sedan "hem" till Lilla essingen.

Halvvägs, dvs i Ursvik (Foto: Mia)

Kroppen kändes riktigt pigg och bra mest hela tiden och nu efteråt känner jag mig förvånansvärt pigg. Nu blir det sushi och semlor och ikväll blir det lite middag och vin med vänner. Kanske en lite utgång på det också om vi orkar oss upp ur soffan. Det är faktiskt på tiden, jag har inte satt min fot på ett dansgolv på alldeles för länge!



Långpasset igår gick mycket bättre än väntat, jag tror den här vinterna har lärt Göteborgs snöröjare hur man får bort snön. Fast mot slutet började det snöa rejält så sista milen gick ju lite segare. Dock var jag vid gott mod och efter en härlig kväll med vin, mat och (blogg)vänner somnade jag till sist glad och nöjd. Det var sedan det började gå utför.

Eftersom jag är en orolig själ som nojar mig för saker långt innan jag behöver göra det, vaknade jag i stort sett varje timme och trodde klockan var fem. När jag väl sov drömde jag konstiga saker och varje gång jag vaknade kändes det som jag inte alls sovit utan bara tänkt på nåt underligt sätt. När sedan mobilen slutligen ringde och jag kikade ut och konstaterade att snön yrde runt rätt rejält blev jag nojig på riktigt. Fixade snabbt iordning mig själv och min frukost, satte på datorn och checkade realtidsinfon för kollektivtrafiken. Mycket riktigt, här gick ingenting som det skulle. Men om jag snabbade mig på skulle jag nog hinna till jobbet i tid ändå, genom att ta en tidigare vagn. Snabbt ner med maten i magen, borsta tänder och hälla kaffet i termosmuggen. På med skorna och alla kläder, låsa dörren och ut i snön. Pulsade i flera decimeter djup snö upp till redbergsplatsen bara för att konstatera att den där realtidsinfon inte direkt stämde. Västtrafikminuterna (som går riktigt långsamt i vanliga fall) segade sig fram saktare än sniglarnas långsammaste tempo. Slutligen kom dock vagnen och jag andades ut för en stund. Ända tills vi inte kom längre och jag tvingades pulsa i ännu djupare snö för att ta mig till en annan hållplats. Väl där väntade jag en halv evighet till bara för att när det äntligen dök upp en vagn, konstatera att jag ändå inte skulle ta mig ända fram. Mera pulsande alltså. Tur i oturen att jag lyckades snabba mig såpass mycket där hemma att jag bara kom femton minuter för sent. Men en timme och tio minuter tog det mig. Och det var en kall, blöt och halvt sönderstressad Andréa som dök upp.

Jobba, jobba, jobba och sedan ska man ju hem också. Pulsa i snö, vänta på en vagn i en dryg halvtimme. Trängas på en kall och överfull vagn. Tvingas hoppa av vid centralen och vänta ytterligare en halvtimme på en annan vagn eftersom den jag åkte med helt plöstligt skulle ta en annan väg. Jag var så hungrig, kissnödig och stelfrusen att jag var nära att börja grina när jag äntligen fick öppna min dörr. Resten av dagen håller jag mig inne, återhämtningsjoggande är liksom bara att glömma. På sin höjd kanske min frusna kropp kan klara av lite yoga. Sen återstår nästa problem; hur tar jag mig till jobbet imorn bitti??

Nä, nu ska jag bädda ner mig i sängen och försöka skymta lite OS mellan sänggavelsspjälorna. Förhoppningsvis blir jag både varmare och den positiva varianten av mig själv. För just nu är jag ingen rolig människa!