Idag har jag köpt en riktigt onödig grej. Men jag kunde inte låta bli när jag av en slump gick förbi hyllan där han stod tillsammans med sina syskon. Han vovvade att han ville följa med mig hem. Då gick det inte att gå därifrån utan att ta honom med mig. Kan man inte få en riktig får man nöja sig med en mjukis tänkte jag. Och jag kan ju alltid skylla på att den är till bäbisen. Fast den är till nog mest till mig ändå. Drömhunden heter han.