Det spelade ingen roll att skorna var fulla av vatten och att jag egentligen var livrädd för åskan som mullrade i fjärran. Jag har nog aldrig varit så tacksam för regnet. Och jag älskar att vara morgonmänniska!

Det blev ett progressivt distanspass/tempopass där farten inte riktigt var att jämföra med hur den kunde vara under mina glansdagar men som efter omständigheterna var godkänt. Jag log inombords från start till stopp. Jag var genomblöt från topp till tå och längs armar och ben rann rännilar av vatten. Och jag ville inte gå in. Jag ville fortsätta njuta av regnet.