25km med 20min fartökning efter 80min stod på schemat och eftersom det är roligare med två än en skulle jag och Madde springa ihop. Hon valde plats och hämtade snällt upp mig med bilen som sedan tog oss till ett ställe vid namn Härskogen. Aldrig hört talas om, men det lät bra. Det skulle finnas ett 15km spår och ett 10km spår (bland annat) och vi bestämde oss för att ta dessa. Ok, är det väldigt kuperat kan vi ju skippa fartökningen hann jag tänka innan första isfläckarna dök upp. Ok, vi skiter i fartökningen tänke jag då och sa i nästa andetag "om det ska vara sånt här underlag hela vägen blir det ju roligt". Haha vilket skämt! Det där underlaget skulle visa sig vara rena drömmen. Efter lite grus och asfalt kom vi rakt in i urskogen. Smala stigar med rötter, tuvor och stenar alternativt breda traktorvägar upplöjda som åkrar. Lite myrar och annan sankmark följt av isflak som brakade sönder när vi kom trippande. En varsin vurpa hann vi med. Madde halkade på ett isflak och jag fastnade med foten i ett lerhål. Redan efter någon kvarts "springande" var mina fötter genomblöta. Verkligen In to the wild!

Jaja, 15km klarar vi ju, det är inga problem sa vi och hängde i. Mattheten började komma och vi såg fram mot energin i form av bar/gel vi skulle få i oss väl tillbaks vid bilen. Sista biten var ett rejält kuperat elljusspår och vi insåg att trippande och hoppande tar på krafterna. Inte mycket ork i de benen direkt.

Men när vi väl fått i oss energin började jag känna mig lite bättre till mods och studerade tavlan där de olika spårnamnen stod. "Flodaleden 10km" var nästa spår. Flodaleden. Floda, är inte det väldigt långt bort funderade jag för mig själv. Jaja, det blir nog bra och så sprang vi iväg. I början var det ok underlag, även om det var en del snö här och där. Sen tog det bra dock abrupt slut. Resternade många långa kilomterar var en rejäl tålamodsprövning och jag var glad att nuvarande skor snart ska bytas ut mot nya. Vi vadade (ok, liten överdrift, men nästan så illa var det) över myrar, hoppade på stenar för att slippa den värsta leran och funderade över om vi inte skulle svänga tillbaks åt det håll vi kommit ifrån snart?

Till sist kommer vi till någon slags korsning. Två skyltar. på den ena står det "Floda 4km" och på den andra "Härskogen 6km" What?! Kommer vi inte tillbaks??? "Aldrig i livet att jag vänder tillbaks och tar mig igenom det där en gång till" utbrast jag och Madde höll med. "Äh, klart vi kommer tillbaks" Haha. Nä. Efter fyra mycket lååånga kilometrar där samma terräng fortsatte testa våra huvuden och blandades upp med lite sandlöpning och klättrande kom vi fram till en väg och en skylt. "Floda". Vi kom alltså inte tillbaks. Haha, vilket äventyr. Och hur ska vi komma tillbaks till bilen?! Vi sprang vidare en bit in i samhället, hittade en busshållsplats och insåg att en eventuell buss inte skulle hjälpa oss. Frusna och jäkligt hungriga beörjade vi desperat försöka få tag på skjuts och tillsist ordnade det sig. Nära sex timmar efter avfärd hemifrån trippade jag rakt in i duschen med mina blöta fötter. Sköljde av ben och skor i varmt vatten(tack tack tack för varmvatten!) och konstaterade att vi trots allt hade väldigt kul. Inte riktigt som vi tänkt oss, men shit vilken mental boost! (Maddes version hittar du här!)

Behöver jag nämna att påskgodiset smakar extra bra idag?