Eftersom jag ska upp och jobba tidigt i morn, och således inte bör vara uppe och dricka vin halva natten, har jag firat valborgsmässoafton med att springa långa intervaller (6x800m). I ett ganska blåsigt och regnigt östra Göteborg for jag fram som värsta snabbingen. Närå, skojade bara. Fast jag har sprungit intervaller. Och det regnade och blåste. Men någon snabbing var jag inte och det har jag bara mig själv att skylla för. Man bör liksom se till att äta lite ordentligare om man ska prestera. Fast det gick ok ändå. 4 av 6 intervaller sprangs inom tänkt tidsram, så det blir godkänt. Men vad jag egentligen skulle skriva om var att jag, utan att ha strävat efter det, har slagt till med ett nytt distansrekord i april. 31,7mil. Najs. Nu dröjer det nog ett tag innan nästa rekord slås. Maj betyder tävlingar och i och med detta mindre träning. I juni infaller den årliga viloveckan då jag inte får träna en endaste liten minut. Men i juli kanske jag kan slå till igen. Kanske det ja.