Mitt huvud är en enda röra av tankar just nu. Jag vet varken ut eller in om någonting känns det som. Eller jo det gör jag ju på sätt och vis, men det är så mycket ovisshet, frustration och framtidspanik därinne att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Det bästa hade varit om någon snäll liten figur bara kom och sa till mig vad jag ska göra för att komma vidare. Ska jag flytta? Ska jag bara ignorera min 6 år långa universitetsstudier och göra något helt annat? Jag är så sjukt trött på att hela tiden arbeta i motvind. Dels i och med att det är väldigt svårt att få ett jobb som ens liknar det jag är utbildad till men framförallt för att man som universitetsutbildad kostvetare ständigt ifrågasätts. Ja jag kanske är överkänslig som tar åt mig så lätt, men jag upplever det som att den allmänna uppfattaningen är att det nationella verk vars riktlinjer och forskning (ja inte ordagrant deras egen då men ni fattar) universitetsutbildningar inom området, nutrition/näringslära/kostvetenskap etc grundar sig på bara är fejk. Bättre att satsa på mirakelkurer och ologiska dieter då istället. Typ så. (Och nej, jag tror inte heller på någon absolut sanning eller att det jag lärt mig står skrivet i sten, men jag måste ju ha vetenskapligt stöd för det jag rekommenderar eller lär ut.)

Varför läste jag inte till något lättvindigare? Jag har ju visserligen lärt mig massor om mig själv, älskat de allra flesta kurser och haft väldigt kul, men vad betyder det när man ändå inte får någon användning för kunskaperna?

Ja jag är lite bitter idag. Och inte kändes det bra under tempopasset jag sprang för några timmar sedan heller. Ett elakt och självförtroendedödande löpband satte stopp för det. Och inte fanns det några semlor igår. Chokladbollar är också gott men det är inte semlor. Men framförallt är jag sjukt mentalt trött och det är antagligen därför jag blir sån här.

Är det något som är bra då? Tja.. Samma saker som i förrförra inlägget plus att jag blev nöjd med min lite bredare lugg. Och så har jag redan fått rätt många stammisar på min cykelklass. Sånt gör mig glad och ännu gladare blir jag när folk är intresserade och ställer frågor vilket förvånande många gör. Plus att mammafamiljen kommer på besök i helgen så jag kan förvänta mig lite gratismat :)

What doesn't kills you makes you stronger!