Tyvärr var det inte tillräckligt många som ville spendera alla hjärtans dag med mig och army training så passet blev inställt. Jättetråkigt men samtidigt tackar nog min kropp mig. Även om jag inte på långa vägar kör lika hårt eller lika mycket när jag instruerar jämfört när jag är deltagare, så känns det. Och av någon anledning är min kropp riktigt trött idag. Det är lite konstigt det där; nästan alltid då jag har lugnare återhämtningsveckor är kroppen som tröttast. Det är som om den liksom ställer in sig på att vara slö och helst vill ligga och sova. Under det lite kortare långpasset (som ändå hamnade på dryga knappa 23km och kaske bättre kan klassificeras som ett mittimellanlångt långpass) som sprangs tillsammans med bland annat Madde, blev benen trötta mycket snabbare än de brukar och nu efteråt vill jag helst sova hela tiden. Men en timme får räcka och nu ska jag köra ett stretchpass istället. Det kommer göra min kropp gott och därefter blir det soffslapping för hela slanten. Det är ju faktiskt en mysdag idag.