Lördag igen. Dagarna går av någon konstig anledning ännu snabbare än vad de brukar. Det är underligt eftersom jag dels knappt gör något vettigt alls och jag dels börjar bli väldigt trött på att bara gå här och vänta och göra just inget alls. Nä, jag är nog redo nu faktiskt. Det spelar nog ingen roll hur mycket mer jag försöker förbereda mig, helt hundra procent superredo kommer jag nog aldrig att känna mig. Det är lite samma sak som inför ett viktigt lopp; det känns alltid som att jag kunnat göra lite mer, förberett mig lite till, tränat lite bättre. Men egentligen finns det inget att vänta på, det är lika bra att få det gjort. Hör du det bäbisen? Du får väldigt gärna komma typ imorn. Idag behöver jag fixa några ärenden på stan, men imorn är väl en bra dag?