Som den nojiga människa jag är var jag lite orolig för att det skulle vara något som såg fel eller konstigt ut på dagens ultraljud. Ibland blir jag rätt trött på mig själv för att jag inte kan sluta upp med att oroa mig för saker långt innan jag ens behöver och för att jag alltid ska ha en slags katastroftänkande. Dumt och onödigt slösande med energi.

Hela bäbisen!

Men oavsett mitt tänk så såg allt normalt ut och det var riktigt häftigt att kunna se bäbisens små hjärtklaffar öppnas och stängas! Vi fick se händer och fötter, diafragman och lillhjärnan. Och ungeäfr allt annat man kan tänka sig. "Det var en väldigt livlig liten krabat det här" sa barnmorskan som utförde ultraljudet, och av ren reflex utbrast jag; "Ja, det kommer bli en löpare".


Den svarta pricken är magsäcken (om jag inte minns helt fel) . Hjärtat ser man också!