Kolmörkt, nästan vinterkallt och morgonvackert. Jag må ha haft lite förlite kläder på mig och frös en del om händerna i början, men inget kan slå det där. Det finns många träningsformer som är roliga, härliga, givande, men inget är som springning. Speciellt inte som springning tidigt på morgonen.

Tankarna for mellan funderingar över hur annorlunda livet kommer vara om fem månader till att jag kanske skulle behöva någon att coacha nu när jag inte längre kan coacha mig själv på ett tag. Och ungefär allt däremellan. Lite stressad är jag över saker som måste bli gjorda, men det lyckades jag mota bort under de 40 minuter jag var ute och lufsade. Morgonlufs; du hör ju hur vacker det låter.