Idag är jag gnällig. Kanske beror det på att jag vaknade med en lätt men mycket störande huvudvärk som har hållit i sig hela dagen, eller kanske för att man helt enkelt har sådana dagar ibland. Jag irriterar mig på såväl livets små och stora orättvisor som struntsaker som det är mycket onödigt att ödlsa energi på. Till råga på allt "upptäckte" jag att mina ben har blivit totalförsvagade under kvällens army. Jag orkar typ ingenting längre! Usch, en mycket tråkig insikt. Måste försöka pussla med livspusslet ytterligare lite för att på så sätt få in fler sådana pass. I teorin skulle jag ju kunna köra army för mig själv, men hur bra skulle det gå? Jag är faktiskt en riktig latmask innerst inne och skulle aldrig kunna pressa mig till samma jobbighetsnivå på egen hand. Funderar ibland på att starta upp utomhusarmy, men det finns två problem med detta;

1. Hur mycket kan jag då köra själv? (Antagligen inte särskilt mycket alls, tom mindre än när jag instruerar den vanliga armyn)
2. Skulle någon vilja (betala för att) vara med?

Jaja, i väntan på en klarare insikt får jag pussla och kanske ta mig råd att vara med på någon annans armycamp. Och så omvandlar jag gnällenergin till något bra samtidigt som jag tänker på att jag är ledig i två dagar, att det finns två positiva grejer på agendan imorn och att jag kanske äntligen får min första erfarenhet av ultralöpning på lördag.