Jag började min lördag med att strax efter halv åtta kliva ut i en solig men lite kylig värld. Började jogga och konstaterade att extra vilodagar gör susen för halvtrötta ben. Medan solen steg högre och högre på himlen vaknade kroppen till liv och efter någon halvtimme var det inte längre fråga om lufsjogg. Benen ville bara pinna på och även om pulsen var några procentenheter högre än vad jag vill att den ska vara vid träning före frukost, så var det inte så mycket mer att göra än att njuta. (Självklart var jag inte upp i några monsterfarter, det var trots allt före frukost, men i jämförelse mot hur det brukar vara var det ganska stor skillnad.) Jag funderade på både det ena och det andra och glömde liksom bort att jag sprang. Vips hade över en timme passerat och jag var nästan hemma. Och utan att jag ansträngt mig särskilt mycket hade jag fått en underbar start på en jobbspäckad helg.