Benen längtar till torsdag. Det gör hjärtat också, men inte av samma anledning.

Mina ben har varit halvdöda hela helgen, och 5x3,5min i förmiddags gjorde inte att de blev mer levande. De små viskningarn om att lite vila hade varit skönt har börjat växa sig allt starkare och jag vågar inte tänka på hur de kommer ropa ikväll. Men lugn, vilan är inom räckhåll. Ska bara döda 25 andra par ben (plus trötta ut mina egna ytterligare) ikväll. Army med fokus på ben och spänst/explosivitet. Ojoj vad mina ben ska få sällskap i dödsriket ikväll!

Sen blir det lugnare träning (Lättdistans imorn och cykelinstruerande på onsdag (som visserligen kanske inte blir jättelugnt, men det känns åtminstone lite skonsammare för trötta ben).) följt av två dagars totalvila och så lite lätt och kort lufsande på lördag. Sen ska det tydligen vara tävlingspremiär. Både usch och yes! Men mest yes.