Trött efter army för nästan ett år sedan. Coolt att kunna ligga på mage, det var ett tag sedan jag gjorde det :)

Ja nu har jag ju inte kört särskilt mycket själv de senaste gångerna, men det känns ändå lite sorgligt att veta att det inte blir någon army på ett tag. Varken som instruktör eller som tränande. När jag får tillfälle att instruera nästa gång vet jag faktiskt inte eftersom army i nuläget inte finns på Sportlife Stockholm där jag antagligen kommer börja så småningom. Kanske fixar jag ihop en egen "kurs". Jag skulle även vilja köra själv så kanske får jag börja köra NMT tillsammans med Mia? Vi får se. I vilket fall så är det alltid lika roligt att se hur mina deltgare kämpar och kämpar och hela tiden pushar sig lite längre än de egentligen orkar. Jag kommer sakna dem och jag hoppas att de får möjlighet att fortsätta kämpa även i vår, även om det inte är för just mig. Som vanligt blev jag även grymt avundsjuk på dem som kan och får bli sådär härligt spytrötta! Jag längtar tills även jag kan och får!